Barnet flyger runt, runt, runt benen på mig och sprider kaksmulor över mitt relativt nystädade golv. Pippi rymmer hemifrån på TV:n och en telefonladdare agerar hund i 1,5-åringens fantasi. Hon släpar den runt i lägenheten. Det blir små repor i parketten och ibland slår den hårt emot någon möbel. Pennor ligger utan kork i soffan och en majskrok sitter fastlimmad på vitrinskåpets glas. Ibland klättar hon upp jättehögt på en pall och skriker "TITTA!", "MAMMA TITTA!".

Mitt i allt det står jag. Trött och glad. Glad över att mitt barn är friskt, har fantasi och leker. Vad mer kan man begära av livet?