Tid för eftertanke föder blogginlägg.
Jag har sedan en tid insett att ett svaghet jag har är att jag har svårt att se mina dagar som de är. Jaghar svårt att riktigt leva dem. Jo men visst njuter jag av fina dagar och visst är jag närvaren i stunden föt det mesta. Men ibland kan jag liksom missa att dagen jag längtat efter är, just nu.

Men idag, den här dagen kan jag verkligen bottna i. Jag har längtat länge efter att få vara lite ifred. Få sitta och slöa vid datorn. Vara småkreativ uppblandat med plugg. Att Jocke leker med Iris och att jag får vara hemma med dem, men inte ha huvudansvar för Iris. Med det menar jag självklart inte att jag brukar ha de, vi är bra på att dela ansvar jag och Joakim. Jag menar att jag kan glida undan hit när jag vill. Då är kreativiteten och arbetslusten som störst. Jag älskar den här dagen. Den är min.

andra bra dar:


iris allra första promenad.


en bra stund vid havet.


en med min alldeles egna familj.


en vinterstund med lillasyster.


musikfestivalminne.



en magnifik dag,
och hade vi haft någon typ av årsdag hade jag utgått från att det var här vår tideräkning som par startade.