Var är våren? Det är ju för fan mars.
Jag vinklar varje morgon förväntansfullt upp persiennerna i sovrummet och gluttar glatt ut för att möta våren... Men varje morgon åker mungiporna ner till knäna när jag blickar ut på elendet. Vinterns sista, sega jävla fuck you-veckor. De gråa, blöta, kalla, skitiga, hundbajsiga, blåsiga, fula dagarna inte en enda människa uppskattar (och om det nu mot förmodan skulle finnas den som gjorde det måste denne någon vara helt sjuk i huvudet och skadad i grunden).

Jag längtar efter att mötas av 10 härliga plusgrader när jag knallar ut genom porten. Inte -3, tappa andanvindar och lera upp till knäna.
Längtar efter jeansjacka, solglajor och skor av tyg med tunna sulor, sådär tunna att man känner alla stenar under fötterna, ni vet. Inte full eskimåmundering och trots det iskalla kroppsdelar. Typ näsa och tår.

Minns inte att det var såhär förr när jag var liten. Då var det vinter i 3 månader och så PAOW! var det vår. Man slängde in pulkan i garaget och overallen i källaren, drog på sig fleecejackan och gick ut och hoppade bondtolvan och spelade boll på gatan. Inte som nu, en kamp om överlevnad varje år när vinter ska bli vår.

Så nu ber jag en gång till. Snälla våren, kom! Kom nu.
...annars dör jag.