PUUUUUUUUUH.
Äntligen  nästan, klar!
Och så har man då slagit in de där julklapparna man sa att man inte skulle köpa.
I papper och snören man lagt en mindre förmögenhet på, fast man tänkte att man inte skulle det.
Och det tog flera timmar, timmar man trodde att man kunde ha roligare med.
Och man kar klippt sig lite i fingret. Och några blev rätt fula och man stör sig lite på att man bryt sig.
Och nacken värker. Och allt man vill är att lägga sig i soffan lite.

Och ändå är man så glad och nöjd.
Det är något med att lägga pengar på andras glädje och förväntan.
Det är mysigt på något vis.




Fast frågar någon om kvittot skrattar jag elakt och säger att jag har rivit sönder det.