Ser ni? 
Ja, sannerligen har jag närt en konstnär vid min barm.
Tänk med vilken precision Lill-fjunet har limmat ögonen på plats så grisen fått den där äkta minen av "jag kikar lite gulligt åt sidan". Anta med vilken finess hon knorrat svansen, krusat rosettsnöret och målat kottfjällen i naututrogen grisfärg. Och lyktan sen! Blundar jag kan jag riktigt se henne pensla barnmatsburken ordentligt med flytande lim och sedan koncentrerat rulla den fram och tillbaka i glitter så att varenda millimeter täcks, för att sedan med största försiktighet lyfta upp den och avsluta med att knyta en perfekt rosett runt burkens hals.
Och voilá!

Eeh aa. Eller så ser jag de stackars tålmodiga förskolepedagogerna svettandes försöka hålla Iris lugn medans hon hugger penselns hårda ända mot glaset så hårt hon bara kan (TRUMMA!!) och hindra henne från att tugga på kotten (PEPPARKAKA?), för att kunna skicka med något annat hem till mamma och pappa än en hög med kottsmulor och glittriga glasskivor.

Åh, vad jag älskar Iris förskola. De är änglar som arbetar där.
För oh vad det värmer i ett modershjärta när ens barn har pyssel att ta med hem.