En otroligt viktig gästbloggserie: Jennys fight
Hej vänner! I höstas fick jag frågan om jag var inskriven i donationsregistret. Nej, jag var inte det då, men skrev in mig på direkten. Frågan kom från Jenny. En tjej med en historia och verkligen rätt person att fråga. Jenny ska gästblogga här om varför organdonation är typ världens viktigaste grej, om inte för dig så för någon annan. Här är Jennys historia:
Jag heter Jenny och har precis fyllt 20 år. Jag har fått den stora äran att gästblogga lite här hos världens bästa Matilda och det känner jag mig så SJUKT hedrad över!
Det mesta med mig är egentligen ganska vanligt. Jag bor i Stockholm, tycker att grön är den finaste färgen, är nästan alltid glad, tycker inte om ost men älskar saltgurka och är 158 cm lång. Men sen finns det finns en sak, en liten detalj, som gör att just mitt liv för tillfället är väldigt speciellt. Jag står nämligen på en väntelista. En väntelista för att få komma tillbaka till livet. En väntelista för att bli organtransplanterad. Jag har i dagsläget väntat drygt ett år och ingen vet när eller om sjukvården kommer hitta en passande donator till mig.
På nyårsafton 1993 föddes jag och var världens friskaste människa med energi åt ett helt fotbollslag fram till år 2010, då jag var 16 år. Då hände plötsligt något med min kropp… Jag orkade inte längre träna lika hårt som innan, att gå upp för en trappa blev som att springa ett maraton och mina tidigare vältränade ben var plötsligt som uppsvällda klumpar. Jag blev irriterad och funderade mycket på vad som var fel. Varför orkade jag inget när jag tränade varje dag?! På kvällen den 7e november fick jag ont i magen och när jag gick och la mig funderade jag en stund över om det möjligtvis kunde vara den där halsflussen jag hade haft för två veckor sen som kunde göra mig så här trött?
Längre än så hann jag inte tänka, för natten mellan den sjunde och åttonde november vaknade jag av att jag bara skrek. Jag skrek rakt ut, i panik, för att det gjorde så fruktansvärt ont i magen. Nästa minne är från sjukhuset då en läkare förklarar att jag har blodförgiftning och att den har spridit sig till magen. Inne i magen hade den gjort flera organ infekterade och jag behövde opereras och sen vårdas ett tag på sjukhuset, men jag skulle bli frisk igen.
Blodförgiftningen läkte ut efter en tids behandling men jag mådde fortfarande dåligt. Benen svullnade mer och vid en provtagning såg man att jag läckte massor med protein och blod ut i urinen. Dagen efter genomgick jag en njurbiopsi, ett prov där man tar en liten bit av njuren och skickar den på analys. Ganska snabbt kom resultatet om att jag led av en mycket allvarlig njursjukdom, FSGS eller Fokal Segmentell Glomerulu Skleros, som snabbt kan leda till döden utan behandling.
I det läget förstod jag INGENTING. Vadå döden?! Man kan väl inte dö innan man ens har blivit vuxen? Jag skulle ju snart fylla 18 och jag skulle bli bäst i världen på simning och jag skulle resa runt i världen och jag skulle LEVA! Inte dö. Inte ligga kopplad till slangar och maskiner på ett sjukhus bland tanter och farbröder som ojade sig och stirrade förskräckt över att en tonåring delade sjuksal med dem.
Att livet kan vända så fort hade jag aldrig någonsin kunnat ana och det tog tid innan jag insåg hur extremt dålig jag faktiskt var. Men tillslut nämndes ordet transplantation för första gången. Det fanns en chans till. En tuff resa och en olidlig väntan skulle det innebära, men jag kunde få en andra chans i livet och jag var beredd att ta den hur jobbigt det än skulle bli! Men mer om det i ett annat inlägg :)
Det här var första inlägget från Jenny. Vill ni läsa mer om hennes fight bloggar hon här och följs på @jennystensson på instagram, vilket jag tycker tt ni ska göra eftersom Jenny verkligen är en stor källa till inspiration. Dessutom behöver hon pepp! Fatta vilket slit att sitta på väntelistan tillbaka till livet.
Vill du skriva in dig i donationsregistret gör du det --> HÄR <-- Att anmäla sig går verkligen jättefort, ingen ansträngning alls men kan betyda så otroligt mycket för andra vad det lider.
Vilket otroligt starkt och bra inlägg!
Just njurtransplantation är jag väldigt insatt i då min mamma väntade på det i flera år på grund av sin diabetes, men när de var igång med en matchning från min moster så gick min mamma bort.
Jag är väldigt tacksam över att min egen moster ville ge något så värdefullt till mamma.
När mamma gick bort så donerade hon levern och hjärtat till två andra personer. Så fint och starkt gjort av någon som själv väntade i år på just en sådan möjlighet.
Jag är inskriven i donationsregistret sedan 2006.
Jag fick inte hjälpa min egen mamma eftersom att diabetes är
så pass ärftligt så att jag själv kan hamna i samma situation.
Jag ska be för dig och tänds ljus ikväll. Jag hoppas verkligen att det finns någon därute som kan hjälpa dig!!
Styrkekramar
Åå Jenny! Jag tror jag såg dig på Nyhetsmorgon i höstas? Kommer jag ihåg rätt då? Iallafall hoppas jag av hela mitt hjärta att du snart får ditt samtal snart <3 kram från Luleå
Tack för påminnelsen, anmälde mig genast! Håller tummarna för att du Jenny får en njure typ nu!
Hej Jenny! Starkt av dig att berätta din historia. Efter Matildas inlägg med din fråga i höstas så ordnade jag in både mig och sambon i donationsregistret. Något jag hade tagit ställning till för länge länge sen men inte fått tummen ur och gjort. Varma kramar till dig!
