På agendan: Skriva de där förbannade inbjudningarna.

AAAAAAAAAAAAAAAAH! Så mycket bröllopsgrejs att göra! Jag stressar sönder! Jag vill inte gifta mig längre! 

CANCEL CANCEL CANCEL! 

 

Fast det vore väl lite trist... *tar mig i kragen* 

Jag förstår dig! Själv håller jag också på att planer ett bröllop och det är inte alls så kul som jag trodde det skulle vara! Är tacksam över att jag slipper fixa med inbjudningskorten iaf, för det fick vi i present av min kära mor.
Det jag tänkte säga var iaf: Håll ut!Det är värt det har jag hört :P

Ja, det är asjobbigt. Jag höll på att svimma vid altaret som sagt. Gör det inte. Rym! ;)

Jag gillar att vara gift men bröllopsdagen var inte den bästa i mitt liv, haha. Med det sagt- ba gör dem- det tar mer energi att fundera på bröllopet än att bara riva av to dos. Har gjort tvärtom (inte funderat och planerat så mkt utan gjort direkt) vid dopen så jag vet nu att det funkar ;).

Den känslan känns igen.. Vi har det sista lilla kvar nu. Att skicka ut tack-korten, något som dragits ut på i evinnerligheter. Lite otacksamt kan en tycka.. För tacksam är en efteråt, när vi gifte oss var det lite som en outer-bodyexperience. Väldigt groovey med skyhöga halter endorfiner!

Känner igen känslan! Vi håller med på att planera bröllop och ibland undrar man verkligen vad man gett sig in och om det är värt det. Sen landar vi ändå i att vi vill ha ett bröllop och dela dagen med släkt och vänner :)