Ja, eller ett försök till sådant åtminstånde. För nu har jag suttit och försökt skriva inbjudningar ( i A5-format eftersom det är det snyggaste) i typ 12 timmar. Varför så länge? Undrar du då. Fått feeling? Nä. Tycker bara det är ruskigt svårt att få dit all info som behövs, för att slippa ha massa släktingar och bekanta drällande på linjen i tid och otid, och dessutom skriva alltihopa så jäkla snyggt att gästerna trillar av stolen när de läser.

- VILKA VACKRA KORT! KOLLA HANSTILEN! VILKEN TYPOGRAFISK TALANG DEN BRUDEN BESITTER! ska de yla i stugorna. Och så dåndimpen på det.

Men just nu känns just den biten ytterst avlägset. Trodde faktiskt på allvar att de lite bohemiska snirkelbokstäverna som pryder inbjudningar på Printerest inte skulle vara så svåra att få till. Själv. Med tuschpenna. Och en tvååring med akut sälskapsbehov och ett mjöklglas svajandes i näven precis brevid. Och en bebis... ja ni fattar. Typ omöjligt.

Så bli inte allt för besvikna om ni som läser och väntar en inbjudan får ett fulvikt papper med lite hastigt nedkluddad info på och tillhörande brödsmulor och fingeravtryck från nån liten hand som bara var tvungen att citat: "Pilla bara lite där jag inte fick..." Men har ni tur står "Välkommna" i annan färg och kanske i versaler - då har jag haft flow.

Eller så kanske jag skriver ut dem "på datan" som min svärfar föreslog.
I Comic Sans på vitt hålat papper..........

Ja, så får det nog bli.