I takt med att hemtentan i ledarskap jag sitter och skriver börjar bli klar, känner jag mig frustrerad över mig själv.

Ibland känns det som om det är något allvarligt fel på mig och det grundar jag i efterföljande;

När jag arbetar vill jag plugga, och när jag pluggar vill jag arbeta (både paradoxalt och jävligt störande).
Jag vill plugga för att bli något, för att lära mig och för att utvecklas.
Men min självdiciplin till studier är under all jävla kritik i världen.
Jag vill jobba för jag vill tjäna pengar och känna mig delaktig av det sociala i det. Men mina arbetsuppgifter känns ostimulerande och jag känner varje dag att jag är rädd för att nöja mig med att bara tjäna pengar.

Jag vet vad jag INTE vill men jag har ingen aning om vad jag ska göra istället.
Eller jo, jag vet att jag vill skriva.
Jag vill vara kreativ och få utlopp för min skaparlust varje dag.

Hela mitt liv har jag gått här och väntat på den där insikten folk verkar drabbas av titt som tätt, typ:
"ÅH! Jag vill ju bli LÄRARE!"
"MEN det är ju EKONOM jag vill bli!"
" JAG VET att jag vill jobba med DJUR!"

Och jag känner aldrig så.
Aldrig har en varaktig känsla om vad jag vill arbeta med stannat hos mig.
Jag känner bara att jag vill bestämma över mig själv och få lägga upp mitt arbete som jag vill.
Få lägga energi på något som jag tycker är roligt och givande. Typ skriva, fotografera, måla och skapa.

Men vad ska jag bli?

Egenföretagare. Jo, det är väl det.
Men jag vill också jobba på tidning.
Jag vill skriva en bok.
Jag vill ställa ut.
Jag vill ha en egen secondhandbutik.
Jag vill blogga.
Jag vill måla, rusta upp och snickra.
Jag vill vara social.
Och jag vill kunna vara osocial.
Jag vill också ha tid för annat än arbete även om det är roliga arbetsuppgifter.


Ja, nått är ju uppenbart galet med mig.