Vänner! I måndags släpptes ett nytt avsnitt av tvodden på SVT-flow. 

Den här veckan pratar vi om sociala medier. Jag känner på rak arm att jag skulle kunna göra en hel tvodd- eller podserie om detta ämne. Ty åååååh vad jag älskar sociala medier. Mitt liv skulle vara ganska trist utan dem (får jag iallafall anta eftersom jag både spenderar en stor del av min arbetstid och min fritid hängandes där),

I tvodden nostalgitrippar vi ända tillbaka till Lunarstorm. Vi pratar om vår blogghistoria, listar störiga grejer på Instagram, Moa berättar om när hon avslöjade en anonym hater på sin blogg och jag berättar om det dödshot jag fick motta här på min back in the days.

Ni hittar avsnittet HÄR och vill ni kan ni bara lyssna, precis som en podd. Det är uppbyggt så att det inte är en nödvändighet att kolla (men det blir såklart mycket, mycket roligare att göra det).

Hoppas ni gillar avsnittet!

 

 

 

Vänner, familj och intresseklubben!
Lystring. Här kommer min önskelista för julen 2014.

Jag tycker faktiskt att det känns ganska ovant och lite obekvämt att önska sig saker. Jag känner sällan att det finns något jag vill ha av andra. Grejen med det är nog att jag nu verkligen förstått det jag som 8-åring inte gjorde. Alltså det när mamma/pappa sa att de inte önskade sig någonting på jul?! Mitt barn-jag tänkte såklart att det var en FET LÖGN och att de innerst inne satt där och fejkade att de blev glada för en chokladkartong, ett fritidspärlat armband i tveksam färgkombination och en domkraft till bilen. Stackars stackars mamma, bara supertrista grejer i år igen... brukade jag tänka. Men nu är jag där själv där inget känns särskillt nödvändigt att få av tomten. Jag kan ju köpa det mesta själv liksom :)

Men eftersom det anses socialt accepterat att faktiskt knåpa ihop en önskelista och dela ut till alla som känner sig förpliktigade att förse mig med juklappar, har jag gjort en här:

 

 

 

Matildas Önskelista 2014:

En rutig sjal pga assnygg samt varm.
En rymlig väska pga reser mycket (ok, egntligen hade det varit bättre att önska sig en mindre modell på hjul men den här är betydligt snyggare).
En lång tröja pga har letat efter den perfekta superlänge.
En lampa pga mörkt hemma + snygg som tusan.
En ring pga har för lite stilfullt bling.
En affisch pga kala väggar.
En marmorbricka pga JAG VILL HA EN SÅN *emoji med hjärtögon*.


Komsi komsi Tomten.

Då var det jul hemma hos oss i år igen. Ja, eller typ. Jag är ingen julfantast  i den bemärkelsen att jag dekorerar varje liten centimeter med pynt, nej. Snarare är jag den personen som gärna se så lite tomtar i mitt hem som bara möjligt. Noll stycken för att vara exakt, om jag skulle följa magkänslan fullt ut.

Men sen är jag också förälder och vet med mig att det kommer jobbas in några tomtar från barnens håll. Både nån förskolegjord toalettrullehistoria med ett ganska sorgligt litet bommulskägg och ögon på sne (älskvärd ändå) och nån köpt fasansfull vi har på vinden som Iris älskar. Men där är vi inte än. Just nu är det bara andventigt (är det ett existerande ord?) och i mina ögon perfekt juligt.

 

Har hakat på trenden med rumsgran. Jepp. Kan ej släppa hur SUPERFANTASTISK jag tycker att den är, lille barrpinnen. Älskar den <3

 
Och sen har jag som varje är gått loss på hyacinter i blomsteraffären. Först köpte jag tre. Och sen köpte jag tre till. Och sen en stor. Och sen två till, för jag ville ha blåa också. Och nu vet jag ju, vis av tidigare julars erfarenheter, att dessa aldrig kommer stå sig fram till jul. Men det gör inget. För då får jag anledning att köpa nya... mjihiihihihih *gnuggar händerna*
Och så lite stämningsfulla kvällsbilder, som en mjuk uttoning på detta uuutruliga Hemma Hos-repotage. 
Varsågoda för julstämningen.

Hej vänner. Eftersom den här bloggkraken förvandlats till ett svart slukhål av ingenting snor jag bloggboost från världens bästa Knave. El blogglista. Och alltså nä, det är inte så troligt att jag kommer att skriva alla de här inläggen, jag känner mig själv. Men jag tänkte att jag hakar på den de dagar jag känner mig inspirerad och har något att säga. Och idag är ju första dagen och det vore rent av ofint att inte starta då.

Dagen då allt förändrades.
Jag skulle kunna ta hur många dagar som helst. Som dagen då jag satte ner min första flyttlåda i min alldeles egna lägenhet. Dagen då jag blev vrålkär i ett lunchrum. Eller dagen då jag nervöst skvätte lite stressat kiss på ett graviditetstest på Jockes toalett. Eller dagen då jag i fruktansvärda smärtor födde den där ungen som kom 9:e månader senare. Och dagen två år senare, då dennes lillsyskon kom. 

Alla lika otroligt förändrande dagar i mitt liv. Absolut.

Men jag väljer ändå dagen då jag fick ett facebook-meddelande som såg ut såhär:

Alltså dagen då jag och Moa hade vårt allra första samtal om att starta en pod tillsammans.
Och vad jag vet nu, som jag inte visste då, var att när jag gick iväg för att "ta en kopp och prata lite löst om idéen" skulle möta en person som jag nu umgås med dagligen.
Som jag har en vällyssnad podcast tillsammans med.
Och som jag sänder en tvodd på SVT med.
Och som jag driver ett företag ihop med.

Och som nu dessutom är min vän och en himla härlig person att ha i sitt liv.

Allt på mindre än två år. Att få det där meddelandet kanske inte just den dagen förändrade särskilt mycket mer än att jag tyckte det verkade kul och såg fram emot att få två barnfria timmar på ett fik nästföljande dag. Men ser jag tillbaka på det förändrade den cirka allt.

Det var starten på att gå all in i ett nytt projekt med ett högt satt mål.
Det var starten på att jobba svinhårt helt gratis, för att sedan förstå att betalningen var erfarenheten och kunskapen vi fått på vägen.
Det var starten på en process där jag skulle inse att det faktiskt är helt ok att vilja jobba kreativ. Och att jag visst kan driva ett företag, föreläsa inför massor av människor, sända TV och podda inför 100.000-tals människor.

SÅKLART att jag kan det.
Det vet ja nu, men det visste jag inte då. 
Därför blir den 18 mars 2013 dagen som förändrade precis allt.


 

 

Hej vänner! Sedan i måndags finns tvoddavsnitt numero 5 på SVT-Flow. 

Den här veckan pratar vi om mode och livvstil. Kul ämne tycker vi. Vi pratar om stilen vi har idag och stilar vi haft genom åren. Något vi tycker oss se när vi särskådat trender som varit (och är) är at mode och livsstil ofta går hand i hand.

Vi visar också bilder från svunna modetider och pratar om vad vi influerats av under åren, 90-tal och 00-tal framför allt.



Här visar vi en bild på JLo. Omg vad het hon och hennes Jenny from the Block-stil var tidigt 00-tal. Vem ville INTE dra på sig den här outfiten liksom?

Och här har jag precis berättat om den totala trendkatastrof jag var under gymnasietiden. Hu!

---> HÄÄÄÄR <--- hittar ni avsnittet!

Vill ni inte titta, eller känner att det saknas tid att sitta och kika, kan ni lyssna som en vanlig pod i mobilen. 
Här kommer instruktioner:

1. Ladda ner SVT-play-appen (gratis).

2. Sök på Moa och Matilda.

3. Klicka gång tvodden.

4. Tryck på skärmsläckarknappen på telefonen.

5. Tryck play igen - voíla!

Alla avsnitt vi gjort hittils hittar ni här.

Vänner! Saknar ni mig här på bloggen? Jag saknar er.
Vad jag också saknar är blogginspiration. Jag har fastnat i en otrevlig cirkel där jag skärskådar mitt liv och upplever det som totalt ointressant för alla andra än för mig själv. Dåligt när en bloggar liksom. Ett typiskt sånt scenario är:

Jag ser nått som händer och tänker: - Det här passar bloggen!
För att i nästa stund tänka precis tvärt om.
- Nä vänta här lite nu. Det kanske inte alls passar bloggen? Tänk om det är helt trist att läsa? Det kanske är cirka det mest ointressanta någon skrivit på www. Jo, så är det nog. Och ni fattar ju att så blir inte många bloggmästerverk skrivna här. Det får det bli ändring på. För en lever ju ett intressant liv ändå menar jag...

*ler mysbyxa och tekopp*
*sträcker sig mot fjärren*
*zappar planlöst*
*zzz...omnar*

Hehe. Men eftersom inspirationen har varit lite skruttig det senaste tänkte jag istället för att skriva nått litterärt bjussa på mina bästa tips såhär om söndagskvällen. Varsågod för tre grymma.

Tips 1 - En podcast
"Serial" heter den. Åh den här podden är SÅÅÅÅÅ spännande att jag typ kissar i byxan varje gång det kommer ett nytt avsnitt. Podden handlar om ett mord på en 18-åring i Baltimore 1999. Sarah Koenig (som är värd för podden) gräver djupare i fallet och försöker ta reda på vad som egentligen hände. Vem är mördaren? Hur gick det till? Och är mannen som är dömd för mordet och sitter inne på livstid entligen oskyldig? Ni hör ju.

GAAAAH! Det.är.så.spännade.att.jag.typ.dööööööör.

Först var jag lite tveksam till om jag skulle hänga med i engelskan, men det är verkligen inga problem. Det är liksom spänning och språklektion i ett. Grymt. Ni hittar den på iTunes eller här. 

Ni kan tacka mig när i lyssnat klart på första säsongen.


Tips 2 - Ett tv-program
Jag är med all säkerhet inte ensam om att tipsa om säsong två av Historieätarna. Vi lever ju ändå i ytterst matiga hipstertider menar jag. Men må så vara. Historieätarna är programmet som förtjänar varenda litet tips om sig. Varför? Det ska jag tala om för er.

Bra grej nummer ett: Älskar Lotta Lundgren. Alltså, min kärlek till Lotta kan ej beskrivas i ord. Jag är liksom kär i allt hon gör. Rolig, smart och bra på mat. Vad mer begär en av en människa? Inget!
Och Erik är också helt ok kul.

Bra grej nummer två: Älskar historia. Jag har alltid varit svag för historia och det var faktist mitt bästa och roligaste ämne på högstadiet. Fast det var ju inte så himelens coolt att gilla historia då så jag sa ofta att mitt bästa ämne var typ idrott - eller ännu ballare - rast, som alla andra. Men inom mig närde jag en liten eld som brann för vikingatid, högadel och Gustav Vasa. Mvh cool_kid_88

Bra grej nummer tre: Älskar mat. 'Nuff said.


Tips 3 - Ett instagramkonto
Jag och Moa jobbar ihop, poddar ihop (nytt avsnitt ute på iTunes idag!), tvoddar ihop (nytt avsnitt på Flow imorgon!) och gör en massa annat skoj ihop. Som att bo i samma stad tex och nu : instagramma ihop.

Jepp. I dagarna har vi skapat ett alldeles eget och grymt instagramkonto om Skövde, staden vi bor i. Kontot heter just @skovde och vår förhoppning är att det ska skänka glädje, inspiration, tips och annat härligt till alla som följer. Så bor du i Skövde och/eller är intresserad av Skövde är du varmt välkommen att följa. Hurra!



Och det mina vänner var allt för ikväll.
Vi hörs imorgon!

 

Åh. Ibland känns livet så orättvist. Som när vår kompishund Kiton blivit sjuk och måste lämna oss. Jag har själv aldrig haft något djur i min familj innan Kiton kom. Mysiga, fina, glada Kiton. En vän till oss alla. Till mig och Jocke, helt djurovana. Till Iris som älskat från första stund och till Ian som lärt sig med tiden. Men framförallt är Kiton Sanna och Jespers allra bästa vän. Och Sanna och Jesper är våra. Det blir som en liten cirkel av sorg.

 

Att behöva se sina vänner ledsna är så hemskt.

Att cancer finns är vidrigt.

Att världens finaste hund inte ens fick fylla tre år är helt ruttet. 

 

Det behövs en Kiton i alla familjer.

 

 

Men det som är fint finns alltid kvar. Som minnen, foton, stunder och skratt vi sparat. Som Iris vid köksbordet som ritar "Min vän Kiton i himlen. Där är han glad igen. Och när jag blir gammal så ses vi igen. Det kommer bli härligt!"

 

 

Det är då en känner sig ödmjuk inför livet. Sådär på riktigt.

 

Kiton - skutta på nu. Så ses vi sen. Tack för allt som varit <3

 

Vänner! Det är måndag vilket betyder att det finns ett nytt tvoddavsnitt på SVT-flow. "Lyckojakten" har vi döpt det här avsnittet till. För visst är det så att det absolut finaste du kan vara är riktigt, riktigt lycklig? Det känns rätt ofta så. För att var olycklig känns iallafall inte riktigt socialt accepterat. Och är lycklig samma som lyckad i ett i-land som vårt? Vi försöker bena ut det lite grann.

Sen pratar vi om ångest också eftersom både jag och Moa är personer med släng av detta. Är alla känslor ok att känna eller ska vi bara låta de härliga få ta plats? Vi listar några myter om lycka och jag berättar om det ytterst skamfyllda ögonblick i mitt liv då jag visade mig naken för vår vaktis. Typ.


---> HÄÄÄÄR <-- hittar ni avsnittet!

Vill ni inte kolla, eller känner att det saknas tid att sitta och kika, kan ni lyssna som en vanlig pod i mobilen.
Här kommer instruktioner:

1. Ladda ner SVT-play-appen (gratis).

2. Sök på Moa och Matilda.

Hej vänner! Redan i rubriken gav jag er de tre f:s som sammarfattar vår min helg helt strålande.

I fredags efter hämtning satte sig hela familjen i bilen och tutade iväg ut i novembermörkret mot den del av vår syskonskara som bor på gård. Jesper och Sanna - de coolaste 25:åringarna i världen. Hur många har en hel bondgård full av fantastisk djur när en är 25. Jag bara undrar? De bor iallafall på gården tillsammans med världens finaste hund, två små katter, en hel drös med kor, en handfull kaniner, ett fång med (ganska så vidriga) kalkoner och fem fina får. Varav de sistnämnda verkligen har kommit att bli Ians favoriter.

"Ijan älska Bä Bä Vita Lamm" sa han cirka tusen gånger medan han hämtade ett halmstrå i taget och lade i deras mattråg. Lille bonden <3

 

Lördagen inleddes med att jag och Moa knatade ner och höll föreläsning på högskolan inför ett stort gäng ekonomistudenter. Alltså, det trodde jag ALDRIG skulle hända mig. Både 1 - att föreläsa på lärosäte och 2 - ha något att tillföra företagsamma siffersnillens högskoleutbildning. Men hallå, det grejade vi galant.
Såklart.

Efter förelsnigen fann jag mig ha en hel timme att fritt disponera på stan. Det jag tog mig för var att köpa Sveriges snyggaste vinterkappa som en julklapp till mig själv. Jag älskar mjuka paket.

Hallå hörni. Har ni någonsin mötts av en neggigare bloggrubrik än denna? Nä, det ante mig.
Men sånt är livet just nu. Eller iallafall vissa delar av det.

Mens har jag sen gammalt. Dock är det här med gruvlig PMS ganska så nytt för mig. Det är svettsvallnigar hit och blossande irritation dit. Ovanpå det har naturen strösslat finnar över hela mitt fejs, välsignat mig med en toksvullen kropp och toppat det hela med en glupande hunger kombinerat med att inte vara sugen på NÅNTING!? (annat än choklad då rå). 

Värken sitter i samma region. Men det är inte mensverk vi snackar om här. Det är LJUMSKVÄRK. Sedan graviditeten med Ian har jag haft så infernaliskt ont i ljumskarna då och då. Jag gissar på att det är en kvarleva från foglossnngskampen min kropp utkämpade med dessa regioner i 43 veckor. Speciellt är det vänsterljumsken som sätter emot. Så fort jag varit ute och säg... gått i fel skor längre än 50 meter betalar sig det dyrt dagarna efter i form av känslan att var steloppererad. Det här är kanske nått en bör söka hjälp för säger mitt förnuft då och då. Och nu känns det som att det verkligen är läge för det, för såhär kan jag inte ha det kroppen. *linkar mot vårdcentralen*

Men stressen är iallfall positiv. 200 ekonomistudenter från hela Sverige ska få sin livs inspirationsföreläsning av mig och Moa imorgon! Eller ja, de ska iallfall få höra oss prata om hur en skapar sina egna chanser till jobb och andra kul grejer med hjälp av sin skarpa hjärna, sin kreativitet och internetuppkoppling. Och eftersom tid tydligen är pegar och det tar dubbelt så lång tid för mig att gå idag så måste jag vinka hej då nu.

Vi hörs!

Hola amigos! Just nu sitter jag uppe i Stockholm i en uuuutruligt mjuk hotellsäng med magen till bredden fylld av sushi och choklad. Jag och Moa ska precis till att förbereda morgondagens inspelning. Men först vill jag passa på att göra er uppmärksamma på att igår släpptes avsnitt 3 av tvodden på SVT-flow.

HÄR kan ni kolla. Den här veckan pratar vi om jobb och att göra karriär i en småstad. Vi ger också våra bästa intervjutips och pratar om hur förjädra svårt det kan vara att veta vad en vill ta sig för här i livet. Dessutom delar jag med mig av en hårresande intervjuerfarenhet. Huva!

Vill du lyssna via mobilen? Ladda ner SVT-play-appen, sök på Moa&Matilda, klicka gång tvodden, tryck på skärmsläckarknappen på telefonen, tryck på play igen (om du till exempel inte har tid att titta utan bara vill lysna som en vanlig pod). Möjligheterna äro oändliga.

Typ iallafall,

Hoppas ni gillar! 

En person med ett arbetsintervjutrauma.

...varför hör du aldrig av dig? Det var... jättemånga dagar sedan vi senast hördes här på bloggen.

Här hos mig rullar det på med jobb och helg om vartannat. Jag tror att jag och Moa just idag kickat igång en av våra mest intensiva jobbveckor hittils. Vilket är både skitkul och något skrämmande. Hur ska vi hinna? Är det här en möjlig tidsekvation vi kasatat oss in? Finns det tidvändare även för oss mugglare? Eller kommer det rent av att bli så att jag måste vänja mig vid tanken på att HOPPA ÖVER att kolla på Breaking Bad om kvällarana den här veckan? Isåfall - överlever jag det?
Ja, vi får se helt enkelt.

Men vad är det som stressar så då? Tillåt mig lista:
Vi har som vanligt tvoddinspelning i Stockholm tisdag-onsdag och sen har vi en jätteföreläsning för 200 ekonomistudenter på högskolan i helgen att förbereda.

Och så är det våra ordinare uppdrag på jobbet.

Och kanske en pod.
Och... det var nått mer...

Hum?

Jo men nått var det ju..

eh.
Jo just det ja! Jag har ju en familj också.
En familj med tillhörande überstressigt vardagspussel att få ihop.
Den lilla detaljen. *håller fast en unge under armen snyter den andra och packar gympaväska med foten*

Tur att vår helg var helt fantastisk och fylld av tillfällen då vi blev grundligt bortskämda av våra respektive familjer. Liksom tre olika tillfällen av lagad middag och lunch. Bara det! Och ovanpå detta en övernattning hos svärisarna och en timmes extra sovmorgon på söndag. Ja, jag kan säga att jag tankade så mycket energi under de 48 timmarna att det gott och väl kan räcka fram till jul ungefär.

Vadann denna uppsjö av härligheter kanske någon tänker? Jo, det var ju Fars dag i helgen, och tydligen firar vi i våra familjer med att morFAR och farFAR bjussar oss på lunch, middag och barnpassning.
Vilken grej! Det borde vara Fars dag typ jämt.

 

För det är det värt. Den här veckan pratar honom vänskap. Vi snackar kompisnormer, listar vänntyper att dumpa och ger egenknåpade tips på hur du kan träffa nya sköningar att hänga med.

 

Låter det intressant går du in på SVT-flow och söker på "Moa" (det räcker) eller så tittar du här. Och vill ni skriva till oss finns vi på #moaochmatilda

 

Gör gärna det för vi blir sååååå glada då <3 

 

Hej hörni. Ni vet när en gör ett sånt himla strålande köp att en känner sig manad att prata om det tjugofyra sju med alla en möter? Och en känner sig lite som den där bibliska snubben med budorden, liksom utvald och upplyst. Och en ser det som sin yttersta plikt att få alla att förstå hur grym en är på att hitta bra och snygga grejer.
Inte?

Men jo.
Ni vet..? 
Ja, jag tänkte väl det.

Ett sånt gjorde jag i veckan iallafall. Ett megafint armband här ifrån. Superdupertunt i vitt och guld = det bästa smycke som någonsin vidrört min kropp.


Uppdatering: Det, och min vigselring. Såklart. *parerar onda ögat från Jocke*

Hej kompisar! Redan söndagkväll. Hur snabbt gick inte den här helgen. Superduper. Om ni bara visste hur najs vi haft det. Och så är det så att ni bara är minuter från att veta prick allt. Ni kan tacka mig sen.

Helgen började med fredag. Det första helg:iga som hände var att jag och Moa tog fredagslunch på Glädje här i stan. Jag beställde världens i särklass godaste Bouillabaisse och ägnade mig samtidigt åt extremsportern "Äta tomatbasserad grymta iklädd vit tröja". /livin' on the edge

Lördag sen. Jag och Moa hade i uppdrag från jobbet att bevaka ett event här i stan. Och eftersom det var mycket barnvänligt tog vi sådeles med alla våra och roade dem. Det var bara Ian, den lille köhataren som påstod sig ha "tåkitt" och inte ville "vänta min tuj fakktis". Vad göra? Sätta sig i kön såklart.

Idag startade dagen lika härligt som den slutade igår - jag fick sovmorgon till tio (10) (TIO!) och vaknade till värsta hotellfrullen. 

Men för att ej få storhetsvansinne över livet vägde jag upp det med att i ensam regi storstäda hela hemmet medan reserande familj satte sig i bilen till kompisar. Nån måtta på härligheter får det allt vara. 

Okok. Jag KANSKE hann med ett avsnitt Breaking Bad i sängen med godisrester från igår under tiden familjen var iväg. Men hej - det var jag värd efter att ha dammsugit under soffan för första gången på... ett år. Fortfarande i chock efter den upplevelsen. The images will haunt me forever.

Och nu sitter jag i soffan med 50% av barnaskaran i sömnläge och make på fotbollsträning. Ett barn kvar att lägga och sen : TOTAL SÖNDAGSMYS! 

Ni då? Haft en bra helg? 

De här är verkligen så jädra goda. Äts bäst genom att knipsa bort de färgglada vingarna med gaddarna. Avnjuta dem en och en och för att sedan avsluta på topp med lakritskroppen. Mm!

Och det var väl det för ikväll. Kram kompisar!

 

 

Hej vänner! I helgen var vi i huvudstaden och förlustade oss, jag och ett gäng sköna typer. Det var oerhört trevligt. Vädret var i för sig helt vedervärdigt, men vad gör det när en umgås med 5 favoritpersoner på ett härligt ställe. Absolut inget.

Såhär glada var vi när vi i sann turistanda poserade med vatten och stadshus i bakgrunden. Eftersom jag hela hösten hängt i Stockholm på veckobasis tog jag (helt på eget initiativ) på mig rollen som guide. Alltså - SOM jag njuter av att var den som får bestämma väg och riktning. Min bästa grej! /girl_in_controll_88

Nått jag inte älskade fullt lika mycket var att min telefon fick ben och försvann spårlöst. Wtf? Först datorn och nu telefonen? Teknikgudarna är mig onådiga. Men gött att det enda jag egentligen förlorade var några nytagna bilder på hur väl Stockholm behandlade oss. Det kan jag leva med och ni får helt enkelt visualiera er en snygg bild på mig på min favvogata på Söder, en bild på indisk mat och en bild på Jocke på Habibi.

På lördan hängde jag och Jocke med världens bästa Lisa till klubben Under Bron (pass opp på grymt Stockholmstips!) och hade skitkul. Stog bland annat extremt nära Maskinen-Frejs röda pälskappa på dansgolvet. Vi fångade dessutom våra tandrader på bild i en fotoautomat. Borde inte ALLA klubbar ha en sån föresten? Svar: jo det borde de.

På söndagen var det dags att ta tåget hem.
Trodde vi....


Var det nån som läste den här artikeln i Aftonbladet? Eller kanske den i GT eller Göteborgsposten eller Metro måhända? Världens tågkaos utbröt.

(obs! gillar ni inte irriterat fulgnäll på kollektivtrafiken, skippa nästa stycke)

I vilket fall fastnade vårt tåg i Halsberg. Där satt vi inlåsta i en sinnessjuk tortyrvagn utan toaletter, el, vatten, mat eller luftkonditionering I TRE TIMMAR. Folk gick bärsärk, skrek rakt ut i frustration över att var inlåsta och kissade i papperskorgar. Vad vi fick göra sen var att åka tillbaka till Halsberg. Vänta på en sabla ersättningsbuss till Laxå ute i regnet och blåsten i TVÅ TIMMAR tillsammans med 500 andra uppretade resenärer. Åka till Laxå i SISTA bussen. Hoppa på ersättningståget. Vänta i EN OCH EN HALV TIMME på att nått flarn med lokförarskills skulle behaga att ta sig till Laxå och köra tågskrället hem till Skövde i sniiiiiiiigelfart. Lätt topp tre värsta dar i mitt i-ländska liv.

Lite trist att en grym helg slutade med detta bök. Men summa sumarum var det värt det pga allt annat trevligt vi gjorde. Tur för er SJ.

Hej hörni. Idag har varit en himla bra dag. Den har innehållt pepp som jag vill säga tack för, ett skönt inköp och ett stycke födelsedagskalas.



Vi börjat med tack:et.
Vad fantastiskt att ni gillar tvodden så mycket! Jag och Moa är SÅ GLADA för allt fint ni skrivit till oss idag. Så tusen tusen tusen tack! Ni är bäst. HÄR tittar ni på första avsnittet som handlar om dialekt, nervositet och att bo i en småstad. Tre kul grejer alltså.

Sen det göttiga inköpet.
I helgen blev jag av med min telefon. Stön liksom. Jag är sååå beroende av den lilla mackapären. Ohälsosamt mycket, så jag kände mig halv när jag under 24h inte ägde nån telefon. Hu! *ryser* (ni kan kalla mä' i-landsproblemens okrönta queen). Men jag väljer att se det som universum gav mig en knuff i ryggen. Min iPhone hade verkligen sett bättre dagar, så att bli av med den var verkligen inte hela världen (ur ett materiellt sätt att se på saken). Snarare tvärt om då jag nu äntligen fick tummen ur att masa mig iväg till den där telefonaffären jag tänkt besöka "nästa vecka" i cirka ett halvår. Och fick en sprillans ny telefon för billigare (?!) månadskostnad när jag var där. Gött!

Och grattiset.
Idag fyller min yngsta lillsyrra 17 år. Alltså, det känns helt knäppt att det var 17 år sen jag klippte ut bokstäverna  C L A R A  i turkosfärgad kartong med taggsax mitt allra, allra finaste på fritids, efter att mamma ringt och sagt att jag fått en syster till. Känns som förra året typ. Det var så härligt att få fira henne, äta tårta och tjittjatta med hela familjen. Det var en så himla fin stund för en fin person. Tack för idag Clara! 
Här kommer 17 hjärtan till världens bästa 17-åring: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vänner. Nu finns vi på SVT-flow! Tvodd med Moa och Matilda.

---> HÄR <--- kan ni kika på en gång.

Gaaah! Oo em ji osv. Så kul och läskigt att titta på. De är sällen en ser sitt eget fejs när en pratar liksom. Men det vi framförallt hoppas på är att NI kommer att gilla det vi gör. För det är ju likosm hela grejen. Ni får jättegärna höra av er och skriva hur pass mycket ni gillar oss på en skala mellan 8 och 10 (hehe).

Nä, skämt å sido. Vi finns i sociala medier på #moaochmatilda om ni vill skriva till oss, eller som vanligt här på bloggen. Kram!

Hola amigos! Här sitter jag i min apselut mjukaste pyjamas och mår. Ungarna sover sen flera timmar, vilket typ har försatt mig i nått apatiskt chocktillstånd - för våra ungar somnar aldrig tidigt? Never-evers alltså. Men i dag slog de alltså på stort och firade in min hemkomst med att ba; knall fall somna mitt under Dunderbluffen på TV. Ok då, liksom.

Men det HADE ju varit mysigt att gosa med vakna barn en stund efter att ha varit i Stockholm hela dan igår och halva idag. Precis som förra veckan och veckan innan det. Och eftersom vi (jag och min man den här gången) ska dit hela helgen också. Och sen ska jag dit på tisdag igen. Och nästa vecka efter det. Och ja i fattar. Mycket Stockholm nu. Men hej, jag klagar inte. Stockholm tar hand om mig väl.

 

Igår när vi kom upp var det sviiiiiinkallt och blåsigt. Så jag och Moa gjorde det enda rätta - köpte med mat till hotellet, hoppade i morgonrockarna och låg i sängen och vilade (när hände det sist?) en hel kväll. Dagen efter, alltså idag, var det också sviiiiiiinkallt och blåsigt. Men det gjorde heller inte så mycket för vi satt ändå inne i vår tvodd-studio och rockade fett. Så pass fett att vi hann med tidiga tåget hem till Skövde igen. Där var det också var sviiiiiiinkallt och blåsigt, och för partyts skull - även regnigt. Blö!

Men nu. Pyjamsbeklädd om tidigare nämt och planerar ett massivt intag av chokladpudding och Breaking Bad, vilket jag skulle säga är en av livets bästa kombinationer. Jag dessutom blivit löjligt kär i Jesse Pinkman i BB. Sådär så det nästan är plågsamt att titta på karln. Känns typ som om jag är otrogen då jag tassar in på tå i sovrummet med datan under armen och säger hejhej godnatt till Jocke. Otrogen med en korkad methkokare. Najs.