Vänner. Nu är det väl ändå så att hösten är här? Sådär på riktigt alltså.

Här har det iallafall stormat på som i en löjligt övertydlig skildring av årstiden. Löv som virvlat, regn som smattrat och fingrar som längtat efter ett par vantar. Ja ni fattar. Det fattas bara att jag demonstrativt kryper upp i en mössgrön öronlappsfotölj framför brasan och drar en rutig filt över mina toffelbeklädda fötter.

Men det får vänta tills vi skaffat öppen spis.

Och köpt fotölj, rutig filt och tofflor.

Men det jag skulle säga var att vi verkligen utnyttjade den allra sista (?) sommardagen till max i lördags, då hela den lilla cirkusfamiljen åkte till sommarstugan över dagen. Barnen var lyriska. De älskar stugan, och vi med (huslösa som vi är).

Efter att vi länsat trädgården eh jag menar hjälp svärisarna att skörda grönsaksland och fruktträd, gick vi ner till vattnet. Och eftersom barn tänker på barns vis var stugan = sommar = bada. Så av med paltorna och ner i vattnet båda två. 

Åh, dessa av solen fortfarande märkta små barnrumpor som plaskade runt där i strandbrynet och deras små förtjusta iiiii och oooo:pip när vattnet stänkte upp på magen lade sig som en mjuk sommarvärme i mitt vinterbonade hjärta.

Det var en så fin dag att det nästan var löjligt.
Och att vi sedan gick in och ringde efter pizza gjorde den ju inte sämre direkt.
Inte alls faktiskt.