Halojsan kompisar! Här sitter jag och luktar majbrasa och demokratianda. För det är så vi firat högtidsdagarna som varit. Med att först hurra och sjunga in våren och sen glädjas åt att vi fötts i ett demoktratiskt land där vi kan stå för vad vi tycker och INTE tycker helt uppbackade av massa fina och lagar och rättigheter. Hurra för våren och hurra för Sverige! Fetbu för rasister och nazister på våra gator dock. Att det ens kan existera i ett modernt samhälle? Känns dock så himla fint i hjärteroten att så många har stämt in i ropen och protesterna mot det mörka och läskiga. Vi är så många fler än de.

Och idag: klämdag - eller kramfredag som Iris döpte om det till i bästa kärleksanda. Synd bara att ingen av oss varit ledig och kunnat utnyttja det här med fria kramar hela dan. Åh, länget som drabbar mig när jag tänker på ungarna. Men nu efter möten och podinspelning ska jag om typ fem minuter hoppa i conversen, rusa upp till föris och slänga mig i mina barns famnar. Som den mycket... stabila och.. vuxna... person jag är....

Och sen, om en timma eller så, när båda barnen hällt ut sitt mellanmålöver golven, strimlat mina viktiga anteckninger med sina klor och satt tänderna hårt i varandras kroppar, kommer jag drabbas av motsatt längt. Men det är en annan historia.