Hallå hörni! Idag har jag varit själv med barnen eftersom J är iväg. Jag kan tycka det är lite tjorvigt ibland och kan lätt stressa upp mig över uppgiften, och eftersom mina barn är som blodhundar på stress brukar de förvandlas till två illbattingar när vi är utan faderligt stöd. Men inte idag.

Morgonen gick fint och att lämna dem på förskolan gick också bra.

Att hämta dem gick strålande.

Att leka hos kompisar och sedan snällt följa med hem utan trubbel gick helt enligt protokoll.

Och att äta kvällsmat och att göra sig i ordning för kvällen gick av bara farten.

Hann självklart tänka "det är typ för bra för att vara sant!"
Vilket det givetvis var.

Klockan är 18.45:

Iris bölar lite i kudden när hon placeras i sängen. "Jag längtar efter min paa-ha-h-haapppa-a-aha" och fair enough, han är bäste Irisläggare. Men den situationen är inget lite iPad-mut inte råder bot på.
(ja, hon får ligga med iPaden tills lillbrollan somnat in för natten när jag är själv pga vill hålla nere nivån av total madness på hanterbar nivå).
Funkar fint.
Ian somnar i efter 15 min.
Hostar något oroväckande när jag bär in.
Jag plockar bort iPad och lägger mig och läser för Iris.
Ian hostar.
Jättemycket.
Jättejättejättemycket. "Hoppas att han inte krä..."

Ian kräks.
Ian gråter.
Jag svär (tyst, så inte Iris hör).
Jag går upp, torkar bort kräk, tvättar av Ian, tröstar, lägger ner, går ut.
Ian skriker.
Jättemycket.
Jag svär (väldigt tyst).
Jag säger till Iris: "Mamma måste sitta en stund till med Ian"
Iris blinkar.
Iris storbölar.
Jag svär (tyst).
Jag hämtar Ian.
Ian skrattar.
Jättemycket.
Ian är pigg.
Jättepigg.

Jättejättejättepigg faktiskt.
Jag svär (ganska tyst).
Jag mutar Iris med iPad.
Iris glad igen.
Jag sitter med Ian som hostar, skrattar, viftar, hejar, ålar, tjuter = sover ej.
Men blir snart tyngre i min famn och andas djupare, och nu sover han no...
Iris (öronbedövande): "MHAMMAAAAHHH JA MÅSTE KISSA!!!!!!!!!", kommer rusande.

Ian vaknar.
Ian: ~* u l t r a p i g g *~
Jag svär (högt).

Kissar med Iris.
Lägger in Iris.
Iris får förhoppningen om att jag ska läsa klart.
Vi försöker.
Ian... förstör.
Jag säger att jag måste sitta med Ian en stund till.
Iris vrålar: "DÖMMA MAMMA DU ÄR ALDRIG MED MIG BARA IAN!"
Jag: *lider svåra samvetskval*
Ian hoppar i sängen.

Jag svär (mellan samanbitna tänder).
Jag mutar med iPad. Går sådär.
Mitt hjärta skaver.
Ian skrattar.
Går ut med Ian.
Försöker natta i kämpiga 30 min medan ungen dansar rave i mitt knä. Typ.
Jag lipar. Typ.
Ger upp.
Kollar till Iris.
Iris sover (ovapå iPaden).
Hjärtskav.
Ian får välling och kolla på iPaden.
Vi sitter i fem minuter.
Ian somnar, som en liten gris. 

Jag kysser iPadens skärm och viskar ömt: "Jag älskar dig"

Klockan är 21.45, vilket gör att vi klockar in på tre timmar av galenskap.
*torkar svetten i pannan*
*lutar mig tillbaka*
*ger mig själv en klapp på axeln*

Skriver påminnelse: ladda iPadbatteriet.