Mina kära älskade! Det känns ju typ lite pinsamt att tassa in på bloggen när det ekar så tomt här inne *klamp klamp klamp* Inga inlägg här inte. Och ja, jag skyller på kidzen. Som vanligt... Vart kan jag hämta ut Mother of the Year-priset någonstans? Jag bara undrar? 

Men det känns som om det är typiskt mina ungar att tex mitt under februari (den mest laglösa månaden i alla småbarnsföräldrars liv och som inte kallas Vabruari för intet) stuka sin lilla lilla fotled och måste pga det vara hemma och kurera sig och BÄRAS runt tjugofyra sju? Ursäkta mig men kan 1,5 åringar ens stuka sig? De har ju ta mig tusan gummileder? Ja, jag fattar inget. Men Ian (samt 1177) hävdar bestämt att det visst går och att medicinen är högvis av pannkakor med sylt och grädde (1177 sa dock inget om pannkakor utan ordinerade högläge, vila och lindning). Så jag får väl helt enkelt ta Ian på orden.

Utöver vård av stukat barn har jag och Moa jobbat S to the enhårt sista tiden. Idag hade vi till exempel en föreläsning om sociala medier för Lernia inbokad. Och trots att barnen gått på förskolan typ 0,1 promille av den tid det står i schemat och sovit cirka 2 mickrometer av en natts längd, gick föreläsningen väldigt bra. Vi är nöjda. Publiken såg nöjd och engagerad ut. Och arrangörerna VAR supernöjda. Så full pott helt enkelt!