Idag vid uppstigning bryggde jag mig ena' köpp kaffe, plockade fram IKEA-katalogen jag planerat att pärm-till-pärma och smidde planer på hemgjord mjukglass. Vilka jag givetvis genast fick glömma då jag sneglade på kockan och såg att det var 15 minuter kvar tills Iris skulle vara hos Dr. Tand. IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH!

Då var det bara slänga ifrån sig katalogskrället igen, halsa kaffet på 2 sekunder och istället roa sig med att tvångsborsta tänderna på en vilt sprattlande unge. Men det gick vägen och tandläkaren gav utlåtandet: "Bra, men med vissa tendenser till korsbett" och eftersom jag har min egen barndoms skavande tandställningar i hyfsat färskt minne har vi inlett operation N.A.P.P (Napp-Avvänjning Pronto Pronto) här hemma. Går över förväntan bra, förutom då Iris i ett svagt och mycket eftermiddagstrött ögonblick kom att tänka på sin älskade plast- & latexvän och hulkade "Det är faktiskt jä-ä-ä-ä-ättejobbigt att bli stor och sluta med nappen. Jag får ont i magen och tårar i ögonen" ---> (hjärtdarr på morsan där). Fast när jag lovade att urgölliga kaninbebisar skulle få ta över alla nappar blev livet lite lättare igen. Myshönan min.

Sedan roade vi oss en stund med att inventera barnens höstgarderober. Jag blev lycklig av vad jag såg.