Ett magiskt tillfälle förevigat.
Lördag förmiddag. Vad sägs om en tidresa? Ända tillbaka till... igår.
SWOOOOOSH!
Så, nu är det igår.
Barnen var fortsatt förkylda och hostiga och det verkade bestämt som om någon lämnat en snorkran på och sedan somnat från den för ojojoj vad det har... to much? Ok. Vi lämnar det där.
Men vi höll gott mod. Iallafall en stund i taget. Under en av de stunderna uppenbarade det sig dock ett magiskt tillfälle. Det KAN eventuellt vara så att någon där uppe tyckte jag hade klagat lite för uttryckligt om hur pass apjobbigt det kan vara att valsa runt i vardagsdansen tillsammans med två förkylda småtomtar i var sin trotsperiod och ville ge mig lite hjälp på vägen. Iallafall. Såhär var det:
Ian ska precis somna, och alla ni med bebis i hushållet vet att det ibland inte bara är att placera detta barn i sin gallerbur spjälsäng och smyga därifrån. Nej, ibland krävs det jobb. Jobb av typen vagga, sjunga, gosa, klappa och så kanske det kan hända sig att lönen betalas i små små snark. Ta då i beaktande att vi har ett barn till i den här familjen. Ett barn som NÄR SOM HELST kan tjonga upp dörren och skrikfråga om glass. Eller typ assistans vid toalettbesök. Eller bara vara allmänt pratsugen och sällskapssjuk på en treårings vis. Anyway. Jag hade skött mitt läggningsarbete fläckfritt, och eftersom världen ibland är rättvis hörde jag plötsligt ett snarkliknande ljud från bebisen i mina domnande armar. Yes! liksom. Jag la ner Ian i sängen och smög så tyst jag kunde på tå ut. Precis innan jag ska dra igen dörren smiter nått lockigt blixtsnabbt förbi mig. Iris! Jag väser i i panik att hon ska komma, men hon lyssnar inte. Hon tar istället ett ninjaskutt rätt ner i spjälsängen och placerar sig ganska klumpigt brevid sin lillbrorsa som givetvis börjar röra på sig
Min reaktion på detta:
"NU VAKNAR HAN IGEN" *bröl*Till min förvåning vänder sig Ian om, lägger sitt lilla ansikte mot Iris bröstkorg och fortsätter att sova. Och Iris, barnet som inte sovit dagtid på typ ett år... somnar hon också, med armen om sin lillebror.
Min reaktion på detta:
"VAD HÄNDE JUST?" 
Min målbild med mitt föräldraskap. Syskon som älskar varandra.
Neej så underbart! Jag fick nästan hjärtat i halsgropen när jag läste. Känner igen mig så mycket i det där, fast istället för en pratglad treåring har vi en överaktiv hundvalp som gärna skjuter upp dörren i tid och otid..
det där gjorde mig lycklig på riktigt! sitter här med tårar i ögonen! tack :-)
Älskade ungar!
Åååååååå, vad underbart!
Detta kan vara något av det absolut finaste jag någonsin sett! Ah, alldeles varm i hjärtat!
Det här är det gulligaste jag har sett på länge. Snutti gullgull!! SYSKONKÄRLEK.
Så fina!
Man ska njuta av de där ögonblicken
Så himla underbart. Satt nästan å blev nervös när jag läste!
Och. Btw. Det är omöjligt att hitta hit när man har grava problem att bokstavera till icke proffsig. Fast så som du väljer att komplicera till det. :P
