Ett litet förkläde


I flera veckors tid har vi nu brottats med ett bångstyrigt problem kvällstid, om en med problem menar ettåring. Och det gör vi. Ian har sedan årsdagen blivit lite av en kvällsmänniska. Ok, ibland dynar han faktiskt in runt 20 som en vanlig bebis, men för det mesta ska han vara med i knät ända fram till 22-22.30 och ibland ända fram till läggning av föräldrar. Det är inte så att han är ledsen eller så. Nej nej. Slug är ett mer passande ord. Han sitter växelvis i våra knän och blänger på den av oss om har knät ledigt. Han jobbar verkligen hårt på att få till en så omysig stämning som möjligt där i soffhörnet.

För skulle vi typ bli hungriga och kanske gå och hämta något att äta, sträcker han ut ett litet pekfinger och pekar bestämt på födoämnet och befaller strängt "määä däää" (översättning: JAG vill äta det där) Skulle någon visa svaghetstecken som typ låt oss säga se lite trött ut och kanske lägga oss lite bekvämt, tjoar han till för full hals för att liksom skaka liv i oss igen. Inte ska ni tro att ni kan gå och lägga er än inte liksom. Inte utan mig LOSERS *L-tecknet i pannan*. Och skulle någon av oss, och det här är det värsta av allt, kanske klappa lite mjukt på den andres arm eller lägga huvudet mot en axel går han igång i bästa mistlursstil "ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄMMMMMMMMMMMMMMÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIOU" (översättning: Håll tassarna borta hörru!) 

Ja, jag skulle nästan kunna påstå att han extraknäcker som preventivmedel. Ett mycket effektivt sådant.


Bit ur verkligheten: I skrivande stund är han vaken. 



Kommentarer
Postat av: Elin

Hahah! Det är så fint att du kan göra det roligaste roliga inlägget av något så frustrerande. Hoppas ni fick en något längre sovmorgon iallafall.

2013-11-18 @ 07:07:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback