Ett klipp
Eftersom jag gift mig med en annan Joakim än von Anka har jag inte riktigt några penningbadarmöjligheter för tillfället. Inte så att vi står på ruinens kant - oroa er icke. Men vissa saker känner jag att vi definitivt kan spara in på. Som det här med täta frisörbesök tillexempel. Det får vänta till en tid med större ytlighetskonto. Min lugg klipper jag numer med stor precision själv och Jockes barr drar jag över med kam och sax en gång i månaden ungefär. Barnens också. Jag skulle dock inte påstå att jag är en frisörtalang, men inte heller allt för pjåkig.
Så igårkväll färgade jag håret och klippte luggen, så jag i några veckor till kan se rakt fram pga praktiskt, och fick i samma veva snilleblixten att jag skulle "ta lite på topparna bara". Det hela skedde framför badrumsspegeln, sådär lakom bakofram och felvänt.
Jag: Klipper mig lite.
Jocke: Mhum. Hur går det?
Jag: Bra. Lite svårt här i nacken bara... *vrider mig 180 grader*
Jocke: Mm.
Jag: Asså vi skulle ha en sån där spegel att kolla i bak med... *försöker exorcistenrnurra mitt eget huvud*
Jocke: Mmm. Kanske det.
Jag: Ja. Vi får köpa en. Vad kan de kosta?
Jocke: Som en klippning kanske.
Jag: Det är det värt. LÄTT! *kammar fram allt hår framför ansiktet* *klipper på måfå*
Jocke: Eller... Så skulle ju du kunna ringa Erika (vän som är frisör) eller Lisa (vän OCH granne, som är frisör).
Jag: Men Jocke. Jag vill inte vara den där kompisen som typ ringer och hintar om att jag vill ha en billig klippning hemma. Det VILL jag inte. Jag vill kunna stödja dem i deras yrke och liksom respektera att de är yrkesverksama i en branch som kräver både precision, estetik, ett vant handlag, talang och koncentration. Det känns illa att be om något jag faktiskt inte riktigt känner att jag kan lägga pengar på. *ställer mig på frisörernas barrikad*
Jocke: Jo. Det är klart. Och denna respekt mot dem visar du alltså bäst genom att klippa dig själv hemmaoch skaffa dig nackspärr? Jag förstår. Bra där. *tummen upp* Och du... det ser.... hum... jättebra ut i bak. Verkligen jättebra.... det är fint med lite sådär osymetriskt look.
Ja, jag anade en viss ifrågasättande ton av både mitt resonemang och mitt hantverk. Visst. Men jag bryr mig inte. Inte ett dugg. - HÖR DU DET JOAKIM JAG BRYR MIG INTE FÖR JAG ÄR EN STARK, SJÄLVSTÄNDIG KVINNA FAKTISKT *flämtandas upprört*
Och så illa kan det ju faktiskt inte vara, eftersom min frissyr faktiskt har inspirerat en av de där coolaste kvinnorna jag känner till. Så det så. IN YO' FACE JOCKE! *viftar avfärdande med saxhanden*
Haha! Men alltså, jag får ont i huvudet av lugg?!?!,!
Jag har länge klippt luggen själv och när jag färgade gjorde jag det alltid själv, men det var bara för någon månad sen jag tog steget till att toppa mig själv. Det blev skitbra! Om jag hade slutat med topparna, vill säga. Jag klippte bort en decimeter och fick en helt ny frisyr. Inte det smartaste jag gjort, kanske, men det blev helt okej. Framifrån, i alla fall.
Haha! Jo det där med att spara in pengar på en onödig klippning kör jag också på. Det var över ett år sen sist mitt hår såg en sax och jag tror minsann att jag måste bege mig med svansen mellan benen till frisören för en lätt utskällning för att det har gått så lång tid... För nä, att sätta saxen i mitt eget hår, där går gränsen. Mitt hår är dyrbart! ;-)
