Så var det januari igen och folk vallfärdar nyfrälsta tillbaka till gymmen.
Eller de kanske var felformulerat. Jag FÖRSTÅR ju varför. Januari har andan med sig att nått nytt ha skett, en ny möjlighet har givits, ett nytt år har inletts. Ett år i hälsans tecken har tagit sin början! Ett år där förändringens vind sveper genom hemmet, genom själen. Året då allt vände!
A eller det var ju just det... Förra året var ju också ett år som började med fimpade cigaretter, gymkort och svångremen åtdragen. Och vad hände? Nja, inte mycket. Nu talar jag mest ur egen erfarenhet, inte för att sänka någons motivation. Nej nej, absolut inte. Iväg och kriga och svettas, testa kroppen och gör den stark. Men gör det inte för att det är januari. Gör det för att du vill. Jag är helt övertygad om att det krävs mer motivation än att det är nytt år, sex månader kvar till beachsäsong (fem om vi har riktig tur), och att det liksom förväntas av dig att du ska må dåligt över att inte rusa till gymmet och hänga på låset. För annars tror jag att jag snart går om dig iallafall, jag som tar min träning med ro. Jag som i december har typ vilat mig i form, promenerat och motiverat mig, satt realistiska mål och som första snöfria dagen tänker snöra på mig nya löpardojorna och ge mig ut.
Inte för att det är nytt år utan för att jag vill - utan tvång.
Bra skrivet! Just nu är det en pina att gå till gymmet, smockat med ivriga människor som med hopp om en snygg kropp efter nyår köar till löpbanden för att sedan i februari hamna tillbaka i soffan. Tack och lov för februari då men kan få träna ifred igen ;)
Men jag tänker också att det som är ett problem är att det kan vara svårt för många att "klara av" att vara sådär härligt nöjd/trygg/avslappnad så man klarar av att låta all hets rinna av en. Kanske framförallt om man inte riktigt har det livet man skulle vilja ha eller någonstans önskar sig. Eller om man inte riktigt lever det livet man förväntas leva. Då kommer ju hela den här förändra-dig-si-och-så-köp-det-här-och-det-här-och-bli-en-ny-osv-grejen slå en mycket hårdare. Ex om man inte har partner, om man inte är smal till normalviktig, om man inte älskar sig själv, om man inte har en massa bra sex, om man inte har så många vänner osv osv osv. Då tror jag att "träna sig till en ny kropp" säljer lättare.
Håller ju med dig alltså, om inte det framgick! Att försöka skippa tvång och press är ju det bästa man kan göra. Men bara att det är svårt.
Men jag tänker också att det som är ett problem är att det kan vara svårt för många att "klara av" att vara sådär härligt nöjd/trygg/avslappnad så man klarar av att låta all hets rinna av en. Kanske framförallt om man inte riktigt har det livet man skulle vilja ha eller någonstans önskar sig. Eller om man inte riktigt lever det livet man förväntas leva. Då kommer ju hela den här förändra-dig-si-och-så-köp-det-här-och-det-här-och-bli-en-ny-osv-grejen slå en mycket hårdare. Ex om man inte har partner, om man inte är smal till normalviktig, om man inte älskar sig själv, om man inte har en massa bra sex, om man inte har så många vänner osv osv osv. Då tror jag att "träna sig till en ny kropp" säljer lättare.
Håller ju med dig alltså, om inte det framgick! Att försöka skippa tvång och press är ju det bästa man kan göra. Men bara att det är svårt.
Jag minns då tiden de inte fanns en enda tanke på träning, inte en enda ångest över att man låg i soffan och degade sig. Dock fick jag migrän, va trött, orkade inte plugga osv. Men att slippa den dära ångest känslan för att man inte kan eller faktiskt inte vill träna en dag hade jag gjort allt för. Ps kan inte ta min träning med ro längre. Avis. Ds
Som här!
Jag går och gymmar när jag känner att jag orkar och har tid. Inte för att det råkar vara januari och man måste och allt det där.
Ger inga löften och tänker inte börja med det heller inte för att det råkar vara ett nytt år.... :)
