Ja, jag skrev ju så fint om frihet imorse. Det sket sig ju, faktiskt i dubbla bemärkelser, rätt snabbt. För jag hade inte mer än öppnat dörren hem, satt på kaffebryggaren och slått upp min lektyr så ringer det i telefonen och jag får halvspringa upp till förskolan igen och hämta ett, förvisso piggt och glatt, men också ytterst magsjukt barn.

HUUUUAAAA! Jag har förra årets kräksjuka i färskt minne, och även om den här magsjukan ännu bara visar sig åt "andra hållet" känns det lite som det är bäddat för en favorit i repris. Ja, iallafall som om vi sitter och ruvar på en tickande bomb som kan brissera i en kräk- och bajsfest när som hellst.

Håll tummarna åt mig att vi slipper det är ni gulliga.