Idag har uppdatering stått på dagens agenda. Rätt ofrivilligt egentligen, då jag AVSKYR (läses med eftertryck) allt vad teknikuppdatering heter. Det började med att Iris med sin ljusa lilla stämma pep:

- "Pela Pettson & Findus uppfiningaj mamma".
Jahapp. Ger barnet telefon.

Nähepp. Pillar lite.

- Det var då själva f...

 

"Uppdatering till iOS6 krävs" Zzzz.

Detta låter ju som piece of cake för många kan jag tro, men när jag fick min första avisering någon gång i somras om att en uppdatering borde göras teg jag ihjäl den röda lilla bubblan som pockat på uppmärksamhet i "inställningsappen" rätt effektivt tills nu. Dags att bita i det sura äpplet och avsätta 30 minuter (trodde jag) för att göra uppdateringen.

- Vänta.

Trycker "hämta uppdatering".

Hanterar.
Händer absolut ingenting.

Inser vad som står näst. Ansluta skiten till datorn, vänta på att iTunes ska ladda klart typ 3 månader och lägga över alla 2000 bilder som ligger på telefonminnet med snigelfart.

Det tar 3,5h timmar allt som allt. Plus uppdateringstid på 30 minuter, hämta nån ytterst nödvändig nyversion av iTunes, hämta 50 mb Pettson på svajig wifi-förbindelse och samtidigt ladda bartteriet. Under den tiden dör jag en smula av Iris konstanta tjat: PettsonpettsonpettsonpettsonpettsonnunununununuunununpettsonpettsonpettsonnunununununununupettsonpettsonpettsonpettsonpettsonnunununununununumammamammamammamammamammmamammamammaNUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU.

Började vid 11 och nu äntligen vid 16 är jag klar.
Måtte det vara värt det.

UPDATE: Ungj****n spelade i 5 minuter. Sen var det, citat,: "Tjåkigt. Nytt spel mamma"
Barn alltså - got to love them.