Ikväll var det tänkt att vi skulle traskat över till den Spiderchickska familjen för en trevlig vin- och charkisfest. Alltså, ha cirka hur trevligt som helst. Men det gick tyvärr i stöpet då någon i deras lilla fyrpersonsfamilj drabbats av feberkänningar. Typiskt.

Men ska vi snacka allvar en stund är det är verkligen the "Story of a Small Childs Mother" (Öh, eventuellt är inte denna direktöversättning på småbarnsmamma korrekt, men vem bryr sig och vem orkar googla? Inte jag).

... Anyway, vart var vi? Jo, inställda planer, just det. Aldrig kunde jag tro att mitt liv skulle ta en sådan drastisk vändning så fort jag blev mor, för är det något en gör stup i kvarten är det att ställa in sina planer. Och eftersom umgänget nu till stor del består av anda med småttingar, är det typ en umgängesform vi håller på med. Planera saker, för att sedan ställa in dem. För alltid är det nått barn som blir sjukt, blir allt för trött, blir hängit eller får ett trotsutbrott i klass med en mindre naturkatastrof. Och då ställer en in. För att göra saker med ett barn som inte alls är på topp? Nä det går helt enkelt fetbort. 

 

Men tur ändå att kvällarna med inställda planer nu har bättre sällskap än förr.