Växtvärk.

Idag har varit en stor dag för båda kidsen. Iris det lilla "leskiia skletitt" har pottränat sig själv otroligt fokuserat under en tid nu och gick idag till förskolan utan blöja. Om jag fulbölade: "MÄÄH VART TOG MIN BEBIS VÄGEN BÖÖÖÖÖÄÄÄÄH?!" Svar ja.

Och Ian, "lelle lelle Ijan-gybben" (som Iris kallar brollan) stånkade idag upp sig själv i stående, något svajig, position mot soffkanten och tjöt därefter av lycka. Tills han stöp ner i ryamattan. Ja, tjöt gjorde han fortfarande bara i lite mer beklagande tonläge. Om jag skrynkade ihop nunan och jämrade mig: "MÄÄÄH VART TOG MITT SPÄDIS VÄGEN BÖÖÖÖÄÄÄÄH!?" Svar ja.

 

Just lyssnat på din och Moas andra podcast och ville med tanke på bekräftelsebehov av kommentarer (hehehe) säga HEJ!
Jag hittade din blogg för ett par veckor sedan, men minns inte hur... Men på något vis så fastnade jag och nu går jag in flera gånger om dagen (oftast), både på datorn och på mobilen där jag har dig som favorit på blogg.ses app.
Kan ju även passa på att säga att vardagsrummet blev ursnyggt! Men ja, tack för att du skriver så underhållande och bra och för att du delar med dig av alla vardagens dråpligheter!
Keep up the good work! //Erika, 20-årig nästan-göteborgare

Jag känner igen känslan samtidigt som man tycker det är jättehärligt när barnen växer.. Mammalivet är då sannerligen inte så lätt alla gånger!! ;P

Hu ja! Samtidigt som man är otroligt stolt över barnen och alla deras framsteg, pyttiga som små, vill man ju att de ska vara bebisar jämt. Det går ju alldeles för fort!! Brööööööl :)