Kan knappt tro att det är sant! Mina fingrar rör åter sedan Ians födelse vid riktiga datortangenter igen. Frihetskänslan är total. Berusande. Jag kan skriva allt jag vill! Ingen jävla autokorigering som väljer ord som får mig låta dement. Inga fel-touch som stänger påbörjade blogginlägg och får irritationen att resa sig till ohälsosamma nivåer. Inga barnfingrar som kletat ner skärmen med nu stelnad aprikosyogurt så skärmen slutar fungera och man får skrapa den ren med nagel för att kunna ha någon användning av den igen. Jihoo! Inget kan nu hindra mig! Jag kan låta fingrarna löpa fritt över de små bokstavsbeklädda fyrkanterna på min älskade gamla Toshiba-relik. Nu kan jag äntligen få ur mig alla långa härliga och eftertänksamma meningar jag har i mitt huvud! Alla blogginlägg om samtidsaktuella ämnen jag velat diskutera med er och alla åsikter som byggts upp inom mig, som bara väntat på att få en kanal att läcka ut igenom!

Vi börjar med....

...

Eeeeh...?


Jo! Men det var ju så att...

Vad var det jag skulle säga nu igen..?

Det var juuuuuuu...

uuuu-uuu-uuu?
Öööö... 

...

Jo så att.

 

Nä.

Kommer inte på't.

 

Men! Jag vill bara påminna er om att när uppdateringen är skitkass här inne finns jag faktiskt alltid tillgänglig bara en smartphone-app bort.

På Instagram heter jag oprofessionell2 och där är uppdateringen mer än frekvent då det är väldigt amningsvänligt (trist att bara sitta och glo i väggen och dagTV suger ju som vi alla vet).

Så jag hoppas vi ses där, när vi inte gör't här.