Tänk va. Två månader som bara rusat iväg. Hisnande, kittlande, otroligt.

På två månade har du redan visat vem du är, vad du gillar och tvärt om. Du har redan fått en massa färdigheter och vaknat ur spädbarnsdimman.

Du gillar att ligga på randiga kudden i soffan. Gillar storasysters röst och ansikte men inte hennes vassa små nypor. Gillar pappas skratt och mammas lukt. Gillar musik och kranen som spolar. Älskar att sova, helst hela nätterna.

Du gillar inte blåst, när pappa nyser eller mormors hund Charlie. Du är inte heller så förtjust i skötbordet eller att byta blöja. Att ligga själv i ett tyst rum går absolut inte för sig, nej liv och rörelse ska det vara. Och du avskyr att bada, skulle du få bestämma hade du varit världens lortigaste unge.

Redan kan du skratta med ljud och hålla överkroppen lyft när du ligger på mage. Följer oss med blicken när vi går. Äter fint ur flaska, gillar nappen men älskar mest att snutta med filtar. Lägga dem i ansiktet och sen vira in hela kroppen.

Sist vi mätte och du var 6 veckor var du 6400 g tung och 61 cm lång, alltså lite av en bjässe. Imorgon får vi nya siffror.

Du är glad, lugn och nöjd. Du är gosig och social men gillar också att ha tid ifred. Du är perfekt.

Vi står fortfarande och nyper oss i armarna, tror att vi drömmer. Det är så lätt och rakt igenom härligt att vara förälder åt dig. Vi tampades med din storasyster i fyra ganska förfärliga spädbarnsmånader. Ångest, tårar föräldraförtvivlan pga sömnbrist och oro har nu bytts mot bebismyskvällar man tidigare trodde var påhittade, glädje och lugn. Mycket troligt att det är en kombination av lugn bebis och tryggare föräldrar. Men ändå - tack Ian för allt. Tack för att du gör det både lätt och roligt att vara dina föräldrar.