Eller... där ljög jag! Hihi. Jag är inte alls klar. Har massa kvar!
- APP APP APP! säger ni, och hytter med fingret. Sätt dig och plugga, lata sopa!

Jag ska!

Snart...

Först ska jag bara redovisa vad jag gjort hittills:

Fyra, av sex, mäktiga sidor retorisk analys om Kungen Tsunamital 2005. Jag är nöjd så här långt.
Det har varit kämpigt. Är ingen royalist och drog mig för att välja just det talet till analysmomentet, men minns det som både vackert och ödmjukt när det begav sig. I ett ögonblick i stunden han höll det blev kungen mänsklig för mig. Som en liten grå pappa värd en klapp på kinden och att någon som kramade hans hand. Och att läsa talet är extremt deprimerande och otroligt sorgligt. Jag har fallit i gråt flertalet gånger. Tro mig, perspektivet på bortspolade barn blir 2000 gånger större när man själv har en glad lintott här hemma som älskar att bada och lyser upp så fort badbyxorna hittas i lådan. Nej, semstern som belv en mardröm för så många är fortfarande ett ömt sår i folksjälen, och nu i mammahjärtat.

Snälla goda övermakter, låt inget hända mitt troll. Snälla snälla.. har jag nu tänkt i fyra timmar medans jag blinkar sikten fri från tårar och försökt att distansiera mig med glada tankar på att vi alla lever och kan kramas och säga jag älskar dig till varandra när vi vill.

Texten blir iallafall bra.

Utöver det har jag skrivit två 5-minuters framföranden, också det för retoriken. Lätt.

Pillat med källhandvisning i en annan rapport.

Börjat med en PP i marknadsföring.

Haft ambitioner att diska, men det sket sig.

Nu ska jag hämat hem min geggamoja-unge från förskolan!

Hurra!