Ärlighet, kärlek, respekt.

Efter att SVT sänt dokumentären "Ingen riktig våldtäkt" för några veckor sedan har jag tagit mig tid att tänka på i vilken miljö vi låter våra barn växa upp i, bli tonåringar i. Vil ever i en värld där unga tjejer får utbildning i självförsvar, utbildning att slåss för sina liv och sitt nej. Hårda sparkar mot könsorgan och fingrar i ögonen ska vara effektivt, säg det. Man får också lära sig att man måste vara tydlig i sina "nej" och att korta kjolar och urringade toppar inte är att föredra då de lockar män och pojkar till sexuella anspelingar och sänder ut fel signaler. Signaler om att du är villig. Signaler om att du är ett byte.

När jag hör sånt här vill jag bara hålla händerna för öronen och skrika:
"Nej! NEJ! NEEEEEJ! Detta är så sinnessjukt jävla fel!"

Varför ska tjejer alltid bära ansvaret för att pojkar inte kan hantera sin sexualitet? Varför ska kvinnor i årtionden, nej vänta, i årtusenden bara köpa läget och göra det bästa av situationen? Det bästa anses alltså vara att slå tillbaka, att pungsparka på killen som tar dig på brösten och håller fast dig. Okej.

- Men nähä! menas det då på. Inte slåss, inte dra upp himmel och jord för att någon tog dig på brösten, höll dig upptryckt mot en vägg och tog dig mellan benen. Han var ju bara nyfiken, bara 13 år och bara kär i dig. Pojkar bråkar och retas när de är kära, det vet väl alla. Lite får man tåla. Det var dumt, han kanske ska be om ursäkt, men ta det som en komplimang. Han gillar dig!

Ännu en gång: "NEJ! NEEEEEJ! Detta är så sinnessjukt jävla fel!" Igen ger man pojkar rätten att ta för sig av flickor. Ta på dem fast de inte vill, dra dem i håret, kolla under kjolen, komma med sexuella komentarer, kalla dem "hora", låsa in på toaletten och tafsa, gruppvåldta en full tjej på fest. Och sedan komma undan med pojkar är pojkar, han gillar dig, han är bara nifiken, lite omogen, säg förlåt. Ingen polisanmälan, inga bestraffningar som betyder något och framför allt ger man så jävla sällen den utsatta tjejen upprättelse.

Jag tycker inte att tjejer ska behöva utbildas i självförsvar. Det ligger inte på en 15-årig tjejs ansvar att bli respekterad, att få bli lämnad ifred om hon vill. Det ligger hos pojkarna och det ligger hos pojkarnas föräldrar och vuxna runt dem. Jag tycker pojkar tidigt bör utbildas i gränssättning. Jag tycker att alla som har en son, likväl som många många många föräldrar som har döttrar, bör lära sina barn vikten i ordet "nej".
Lyhördhet och respekt bör utbildas till unga pojkar istället för hårda slag och självförsvar till flickor.

Jag kommer lära Iris att nej, det är det viktigaste du har. Säg det om du inte vill och var inte rädd för att använda det. Sen kommer jag också lära henne att slå, om det skulle behövas. Jag är emot våld, men jag är för att min dotter ska kunna markera vart hennes gräns går. Vill hon inte bli tagen på brösten, men blir tvingad till det, då kommer hon ha min fulla tillåtelse att slå till den som motsätter sig henne. För paseras hennes gräns och ingen lyssnar, då har hon all rätt i världen att värja sig. Paseras hennes gräns som 7-åring i kuddrummet då jämnårig pojke tar sig friheter - varsågod att slå! Jag skulle aldrig dömma.

Jag kommer lära min son, om jag får någon att alltid vara lyhörd, att alltid, undantagslöst, respektera en motvilja och ett nej. Även ett tyst, icke verbalt nej är lika viktigt som ett uttalat. Sex ska aldrig var tabu hemma hos oss. Jag vill kunna prata öppet om vikten av att båda vilja, att man aldrig, aldrig någonsin, får ta sig friheter över någon annan och aldrig tvinga.

Nä respekt är det vi behöver.
Och finns ingen respekt får vi i undantagsfall ta till våld, förr tyvärr är så vårt samhälle ser ut.

Men när den dagen kommer då Iris eller annan flickas nej blir lika effektivt som en välriktad spark i skrevet, då vill jag påstå att vi närmar oss jämställdhet och lika respekt.








Kommentarer
Postat av: Augustifamiljen

Mycket bra skrivet, precis så jag känner också. Varför i hela helvetet ska man behöva lära sig självförsvar när problemet uppenbarligen ligger i pojkarnas självkontroll? Eller bristen däri.



Sånt här gör mig upprörd. På rikt - som vi säger här i norrland.

2012-05-26 @ 15:04:20
URL: http://augustifamiljen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback