Gäsp.

Rätt seg idag och klockan är närmare ett. Vad det kan bero på är väl antagligen min jättemage och det faktum att i den ligger ett nästan färdigbakat barn som snor all min energi på ett högst tjuvaktigt och effektivt sätt.

Men jag har också mycket personligt att stå i.
Nu inte så att jag håller på att skriva en halvt självupplevd roman samtidigt som jag försöker finna lyckan i buddhismen - nejnej.

Med personligt menar jag på att jag är i full sjå, mellan webbföreläsningar, att piffa upp mitt rätt nergångna yttre en smula. Eller nja, en smula var en underdrift som heter duga. Jag totalrenoverar mig på ett sätt som borde vara stört omöjligt för en höggravid kvinna.Men jag har lyckats, so call me superwoman, liksom.

Jag har duschat,
färgat håret,
gjort inpackning,
rakat bort oönskad hårväxt,
noppat brynen,
peelat fejset,
smort in hela kroppen med "lotion som ger din hy en gyllenbrun färg",
och slutligen klippt och målat naglar.

Fy tusan vad högst ofeministiskt det låter.
Att man lägger ner sån jävla energi på att bli en natural beauty på ett högst onaturlig sätt.
men jag känner mig faktiskt lite bättre just nu när naglarna är korta och fina, håret inte har färgen som ett road-kill och huden blivit lite mindre blåvitlila.

Dessutom har jag efter 1 och 3/4 graviditeter upptäckt att man förväntas av andra att "riktigt stråååååla" - och att folk blir jävligt besvikna om mman inte gör det. De eller skadeglada, men det är en helt annan typ av människor.
Så på kärleksfest får man la se till att stråla på lite för att inte dra ner stämningen allt för mycket.

Synd bara att det är ett sånt jävla jobb med att få till det där strålet.
Jag kommer ju ha träningsvärk imorgon så som jag böjt och sträckt min redan ömmande kropp.