Bumblebee.
Glad, stursk och med öppna sinnen tar hon sig an sin värld och testar allt man kan tänka sig. Visst, det blir en hel del springa efter, hjärtat i halsgropen på föräldrarna och en rejäl dos tjat och gnat.
Och man känner sig stundom som en riktig tråkig tjatmumrik. En sån där förälder man själv glodde på innan man skaffat egna och tyckte att "Men assååå herregud! Får ungen inte röra sig en milimeter utan tjafs elle!!??!!!??" Och jag försöker verkligen låta henne, så gott det nu går, sköta sig själv. Men tjata, det gör man för det mesta för Iris bästa, då klättra upp på köksbänken, breda ut armarna och dyka inte är en aktivitet att föredra. Även om den i tanken säkert känns både rolig och genomtänkt i Iris huvud.
Och så har vi språket.
Ibland blir det självklart så härligt fel att man måste skratta högt, även om det kan anses aningen opedagogiskt att vika sig dubbel av skratt åt sin unges sätt att prata.
Och så slås jag så ofta av tanken just nu när jag ser den här lilla vakna och busiga nunan att:
HERREGUD - Vad har jag gett mig in på! Varför skaffade jag barn? Jag får kärleksångest. Älskar för mycket...
Alltså fortfarande så imponeras jag av ditt sätt att skriva, trots att jag nu borde vara van eftersom jag går in här minst 5ggr per dag. Av alla "vanliga" bloggar jag följer så är det så jäkla gött att klampa in här och för en gång stund kunna bli tillfredställd av läsningen!
Ser så fram emot att ses "live" med tjejerna. Iris får gärna lära Cornelia lite "pissfinne" snack då det än så länge bara sägs mamma och pappa från henne.
Förresten, för första gången så ser jag verkligen på bild vad lik Iris är dig, jag vet inte vad andra tycker, men lätt att man skulle kunna peka ut dig som hennes mamma i ett rum fult av folk,
Kram på er
Nämen, precis vad jag skulle säga!!!! Tänkte att nu måste jag, läst här ett par veckor, berömma det underbara sättet att skriva på!!:-) man blir så glad över att läsa här, du har en så speciell stil-egen och liksom bara så personlig!! Fortsätt så:-)/svenskläraren
