Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än. Har jag på känn.




Idag har jag pulsat gatorna fram och svurit i mungipan om utebliven plogning medan svetten lackat. För det är tungt att skuva syskonvagn i 3 dm nysnö, kom inte och säg något annat. Ian låg dock nöjt och snusade i vagnen iklädd sin pälsmössa och nya overall, och märkte inte mycket av det, medan jag och storasyster Iris kämpade i snömodden.

Först stöp Iris i backjen utan vantar. Irispanik utbröt (vråltjut med tillhörande krängning och vilda sparkar) men att sedan försöka tråckla på vantjäklarna var förjäves. Irispanik igen. Att få i henne i vagnen var hyfsat lätt, men att sedan få hem den var destå svårare, men det gick. Jag trillade en gång då en isfläck lömskt placerade sig under kängorna och Iris stack up sin lilla rödfrusna näsa och sa med stora ögon "Va gör'u egentlijen mamma?" "Skit i de du" ville jag väsa, men jag sansade mig, ställde mig upp och borstade snön från rumpan. 

Efter kl 15.00 höll vi oss hemma och efter att ha sett på väderleksrapporten där de utlovade lika mycket under natt och morgondag, svor jag en blodsed under högtidliga former att inte gå ut igen innan det slutat snöa.

Sen kom jag på att vi har tid för vaccination på BVC imorgon kl.10. Åååh!

/Den motvillige edsbrytarn'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback