Vi tog en promenad idag, jag och fjunet när pappa Jocke samlades och värmdes upp innan match. Landet är bra härligt och solen sken på åkrar, skog och mitt huvud som blev helt svettigt i mössan. Nästan obehagligt, men det är ju synd att klaga på den där solen man längtat så efter i fyra veckor nu. Men man är ju inte mer än människa, och dessutom svensk, så klart man ville gnöla lite om hur varmt det blev.

Ja. Nog om vädret. Nät vi satt där och kikade fotboll. Eller jag kikade, fjunet snarkade sött i vagnen, stängde jag ögonblicken, vände ansiktet mot skyn och drog i mig några minuter rejäl UV-strålning. Men plötsligt mitt i njutet blev jag så medveten om ljuden från plan. Allt gormande, ropande, stånkande, brölande. Och det slog mig att få saker låter lika mycket som en hord med flyende gnuer som 22 män som utövar fotboll i de något lägre divisionerna.
En tanke bara.