Både min mormor och min gamla hemkunskapslärare hade nickat förnöjt med små leenden på läpparna åt mina ansträngningar. Jag är ingen städrare. Jag är nu trött i benen plus att jag tycker jag har varit såååå hiiiimlaaa duuuuuktig, vilket man kanske inte är bara för att man nån gång tar hand om sitt hem, men ändå.

Det tråkiga är ju bara att veta att detta enorma arbete blir ogjort på 2-3 dagar. PANG så lever vi i kaos igen. Ja, det blir lätt så när tre människor utan intresse för maniskt städande bor under samma tak.

Jag är inte den som diskar allt direkt efter maten. Jag damsuger sällan förens jag känner mig personligt hotad av damråttorna i hörnen, som om de vill bita mig. Kläder får gärna ligga i en hög vid moin säng, det är både praktiskt och smidigt då favoriterna finns nära till hands och minimalt med ansträngning krävs för att klä sig på morgonen. Jag är inte heller den som kastar mig på golvet med en våt trasa om jag ser en ev köttfärsfläck i en 50-örings storlek, eller använder mig av stålull i områden runt plattorna på spisen. Nä.

Sen har vi Jocke, som dräller in med de mesta från en fotbollsplan lurandes i kläderna, känner att toaletten - den städra nog sig själv..eller?, tycker matlagning är kul men diska och torka rent är tråkigast i världen. Och inte vet om att vi har sen städskrubb hemma eller att man bör slänga mat som blivit gammal.

Sist, och också minst, har vi personen som tycker att det är en bra idé att fylla gummistövlarna med sand upp till mynningen innan man går från lekplatsen, för att sedan hälla ut det i hallen och säga "OJ! OJ, MAMMA OJ! TITTA!". Personen som kastar mat högt och lågt, som ritar på väggar med tusch, som leker med en leksak i typ 0.003 sek och sedan får ett akut behov att att byta och hämta nästa. Som tycker att allt hemma ifrån golvet och en meter upp inte bör ha några bestämda platser utan omorganiserar flera gånger om dagen, det mesta ner på golvet, och som tycker att det roligaste som finns är att riva saker gjorda av papper i småsmåsmåsmå bitar och sedan leka snöstrorm.

Men ändå.
Idag skiner hemmet. Imorgon lyser det lite svagt. På onsdag känns det kanske fortfarande beboligt. På torsdag är jag ändå inte hemma mellan 10 och 21. På fredag lär jag vara så trött att jag går runt med stängda ögonlock hela kvällen efter hemkomst och inte se kaoset och Lör-Sön brukar spenderas hemmifrån. Så måndag om en vecka, då kanske jag går på't igen. Kanske.