God morgon ärade läsare av nätets bästa blogg! (ja, nu menar jag dig och jag menar den här bloggen)

Min hemstad Skövde ligger på berget Billingens sluttning.
"Billingen är ett av Västergötlands 13 platåberg och har en höjd på 299m. 
Berget består av olika lager, där ibland urberg, kalksten och lerskiffer" (intressant info från Wikipedia).

För att återkoppla till bloggen har det i vårt kök vuxit fram ännu ett Billingen på diskbänken under några dagar. 29.9 cm höjer det sig över det rostfria stålet, då mätt från diskhons botten förbi kanten och uppåt, och stoltserar med en läcker platåformation ända bort till spisen. Berget har en bas av skålar och grytor, med stadigt placerade tallrikar ovanpå och skickligt inmejslade bestick och glas i hålrummen. Kompakt liksom.

Jag är inte den som är den. Jag gillar naturupplevelser och har fina minnen från skolutflykter med mellanstadievandringar på Billingen, med en fjällräven-kånken över axlarna och en mössa med en stor, lätt åt sidan hängande garnboll placerad på hjässan. En fröken att hålla i handen och en kamrat som pratade på om sin BMXcykels alla finesser.

Men det här.... Jag stirrar på berget och uppgiften att in i beståndsdelarna plocka isär och rengöra dem med hjälp av borste och diskmedel känns överväldigande. - Nä, det här fixar jag bara inte, viskar jag med lite darr på rösten och en klump i halsen. - Jag gör det inte... Jag är på väg att ge upp, vända och gå och lägga mig igen. Finna mig i att vara besegrad och leva med vetskapen att jag inte är gjord för prövningar och hjältemod.

Men då! En klar röst innifrån mitt hjärta talar till mig. - Du kan göra allt, bara du tror på dig själv. Glöm inte vem du är... Som när Mufasa pratade med Simba från molnen i Lejonkungen ni vet.

Och jag får nytt mod. Uppfylls av en stärkande tro på mig själv. Lyfter diskborsten och tar sats. Säger högt för mig själv - Nä nu jävlar! Nu ska ni få se på stordåd. Nu blir det fan åka av! 
Och så börjar jag, med inställningen "ingen minns en fegis" värmande i magen.