Snart är det dags att bege sig till skolan.

Hade det inte snöat, jag haft huvudvärk, alla mina kläder suttit förjävla fult, jag varit så trött, mitt hår sett hyfsat bra ut och jag hade läst några fler kapitel i kurslitteraturen hade det kännts helt okej. Nu, ja... not so mutch.

ÅÅÅÅ jag vill bara vara hemma. Ligga under en filt och sura för att våren aldrig kommer. Fortsätter det såhär komme jag få köpa en fleceoverall i strl 50 till ungen som är beräknad den 18 augusti. You never know, så att säga.

Skönt att Jocke inte är hemma. Han säger alltid åt mig att skita i vädret och inte gnälla. HA HA HA JOAKIM NU KAN JAG GÖRA SOM JAG VILL! PISSVÄDER! HATAR DIG VÄDRET! SKITSNÖ! HA HAHAHA HA... ja, och det kändes inte bättre för det.

Inte nog med det, sen ska man stå ute i 2,5h och kolla på fotboll också. Stötta sin sambo. Lära Iris vad livet är - fotboll! Dricka dyrt kaffe i frigolitkopp (i bästa fall) Få snö i ögonen och frysa så om fingrar och tår att man tror att de ska falla i bitar om man vickar på dem. Och så förlorar de och man får leva med den trykta stämningen hemma hela kvällen medans man förgäves försöker gnugga liv i sina älskade fingerspetsar.

Nä. Nu var jag orättvis. De kanske vinner. Det kanske blir sol och värme och mina kläder magiskt förvandlas till snygga plagg. Jag kanske tycker föreläsningen är intressant och huvudvärken går över sådär pang.




Idag är jag föresten superlik Alice Levander i Beck.
Det fattas bara en skjorta, en manhaftig stickad pull-over och ett tjänstevapen ochjag skulle bli Alice.
Skrika åt Gunvald och smyga fram bakom hörn här hemma och väsa - Nu tar vi den jäveln.

Och med den tanken lämnar jag er för stunden.