"Vad skulle du göra om du vann/fick 1.000.000 sek?"

oprofessionell svarar:
Alltså. Det rätta att svara här hade ju varit att jag skulle ge en stor del till välgörenhet och sedan förnuftigt spara resten för framtiden. Fast tyvärr, jag hade nog spenderat dem på saker jag känner att jag just nu skulle vilja ha. Jag skulle vilja ha ett hyfsat billigt hus på landet (återkoppling till förra inlägget, nu valde jag landsbyggd), pytsa in en hyfsad summa i min affärsidé, spara en 100.000, köpa skitsnygga kläder jag nu känner att jag inte har råd med och unna mig och mina närmsta mycket kul.

Elin undrar:
"Vad är dina två favoritsaker att göra? Om du fick välja att bara göra en av de där två sakerna mer i ditt liv, vad skulle du välja då?"

oprofessionell svarar:
Jag älskar att fotografera och jag älskar att skriva. Om jag var tvungen att välja... AH! Skitsvårt. Antagligen skulle jag välja att fortsätta skriva framför fotograferingen. Eller...? Jo men så hade det nog blitt. Man säger ju så klyschigt att "en bild säger mer än tusen ord", fast jag vet inte om det stämmer. Jag lägger mycket identitet i hur och att jag skriver. Att ta bort mitt skrivna språk hade kännts otroligt handikapande och som att plocka bort en stor del av den jag är. Så valet hade blivit, skrift istället för bild.

Patti undrar:
"Vart handlar du oftast kläder, till dig och till Iris? Åså vill ajg fråga om din kille jobbat som modell? Jag tyckera tt jag känner igen honom och han har ett sånt där coolt modellutseende."

oprofessionell svarar:
Här i stan köper ofta kläder på H&M, Carlings, Indiska. När jag får chansen i de lite större städerna handlar jag mycket från Monki och Topshop. Till Iris handlar jag mest på nätet. Mina favoritklädmärken till Iris är MiniRodini, Shampoodle och Koolabah. Lite dyrt men mycket snyggt.

Haha! Angående Jocke. Det är faktiskt galet många som under bloggens levnadstid ställt samma eller liknande fråga. Men nej. Han har inte jobbat som modell, annat än åt mig och nån polare. Hade ni sett honom irl hade ni kanske inte ställt samma fråga. Han är rätt skäggig, rätt otränad och rätt o-modellig. Men han är ju snygg, det tycker jag också.

Anonym undrar:
"Kan du visa din tatuering?"

oprofessionell svarar:

Självfallet.



Placering: snett över vänster hand.
Storlek: ca 5 cm.
Känsla kring den: nöjd.

och mycket mer än så var det inte med det.

Loreen undrar:
"Om du var tvungen att välja, alltid klä din dotter i rosa klänning eller att aldrig någonsin få klä din (famtida) son i det?"

oprofessionell svarar:
Fantastisk svår fråg att bara ta ställning till bara sådär. Men jag tror att valet hade fallit på att aldrig få klä min son i det. Grejen är den att jag tror att det skulle skada Iris självbild mer att ständigt bli "prinsessifierad" än att min son aldig skulle få bli det. Det finns andra sätt för honom och mig att välja en icke könsstereotyp väg att gå än att ha klänning på sig, även om jag nu gärna skulle köpa en drös åt honom om han ventilerade den önskan för oss. 


Anouk undrar:
"Hur länge har du och karln varit tillsammans och hur träffades ni? Vem "var du" innan du blev mamma och hur tycker du det har förändras?"

oprofessionell svarar:
Jag och Jocke har till slutet av sommaren varit tillsamans i fyra år. Vi träffades när vi jobbade ihop en sommar. Jag var då i ett annat, dåligt bör tilläggas, förhållande och kämpade med det och all energi det tog upp. Kände mig allmänt kass och ouppskattad.
Så kom en solig dag i maj, världens finaste kille in i fikarummet. Han satte sig i andra ändan av rummet, slängde upp fötterna på en stol och granskade mig med otroligt blå ögon under keps. Han var backpackersolbränd, tatuerad, ljuslockig, med en hel drös armband virade kring handlederna och anklarna.
Jag blev ju dökär direkt, utan att egentligen veta om det. En hel sommar försökte han få ordentlig kontakt med mig, han bekräftade mig som person, visade tydligt att han var intresserad och var otroligt lätt och rolig att ha att göra med, men jag var rädd att bry mig för mycket och var antagligen rätt avståndstagande och strulig. När det sedan var helt uppenbart att vi kände samma sak för varandra avslutade jag min andra relation och sedan dess har det varit vi. Jag har med handen på hjärtat aldrig träffat en människa som påverkar mig så starkt som J och som jag känner att jag trivs med utan att behöva få komplex för vem jag är.

Innan jag blev mamma var jag rätt frisjälad. Mycket fest, mycket vara iväg, bodde trångt och hade konstnärsdrömmar. Lite för lite sömn och mat. Jag var ganska ansvarslös och kände mycket för världen. Naiv och glad.

När jag blev mamma förändrades synen på världen. Från att ha stått fri och relativt viljestark på egna ben, till att sätta alla sina behov utifrån en liten bebis, känndes för mig ganska skrämmabde och jag minns att jag grät då insikten "fan, det här är inte lätt att aldrig längre kunna bry sig om bara sig själv" träffade mig. Men jag blev en bättre och stabilare människa. Jag har blivit starkare, lugnare och fått en tro på att jag är en person som fattar sjukt bra beslut. Både angående mig själv och min familj. Jag har blivit hemmakär och uppskattar en kväll i Iris rum mycket mer än en kväll på stan. Men, jag har också varit noga med att inte bara bli mamma. Att ge mig själv plats och tid att roa mig utanför hemmet. Jag är inte rädd för att använda mig av barnvakt, men jag är alltid som gladast då jag får komma hem igen.



Jag fick också en längre uppmaning av en läsare att beskriva Jocke lite mer. Berätta mer om honom, vem har är osv. Jag tänkte att det inlägget får bli del III - det avslutande inlägget på era frågor, och att det skrivs ihop med J. Så ni får hålla ut lite till och se fram emot ett helt inlägg om mannen i mitt liv.

Tack för alla superbra och roliga frågor jag fått.

Ni är ta mig fan "nätets bästa läsare", undantagslöst!