"Jag undrar hur gammal du är, om du har några speciella fobier och hur många barn du vill ha i framtiden :) Sen undrar jag också vad det är du läser till? Du skriver mycket om det men inte vad det är du blir? :)"


oprofessionell svarar:
Jag är född det gyllene året -88, alltså är jag i skrivnadets stund 23, blir 24 i sommar. Ser fram emot det. Ska ha kalas med tårta. Jag är livrädd, och då menar jag verkligen livrädd, för höjder, för hoppande schäfrar, för stora spindlar (större än en 50-öring) och för skräckfilmer (ser dem inte ens, blundar och skriker i 90 minuter). Jag känner att två barn kan vara nog, eller tre för jag kommer bli sjukt bebissjuk när mina vänner börjar skaffa på löpande band om några år. Jocke vill ha fem stycken, men då slipper han vara gravid, föda och amma dem. Och då är det ju lätt att slänga ur sig en sådan sak. Vi lär landa på tre, fyra om han förför mig riiiiktigt snyggt. Och slutar spela fotboll och är hemma och tar hand om vårt lilla dagis. Jag tänker då inte. Inte själv.

Skolan, skolan, skolan. Jag läser just nu fristående kurser i Marknadsföring och Retorik. Innan det har jag avklarat Affärsplanering, Ledarskap, Ekonomistyrning, Kognition och gruppsykologi och en kurs i skrivande. Allt på högskolenivå. Jag satsar på att plocka roliga och givande kurser och använda dem till att plocka ihop en egen filosofi-kandidatexamen. I sommar ska jag läsa en kurs i Marknadsundersökning och en i Företagsekonomi på distans. Min dröm är att bli egenföretagare, då behöver man ju inte en examen, vilket jag kanske inte heller får någon, men man behöver kunskap. Så känner jag.


Mathilda undrar:
"Vad längtar du mest efter som gravid? Förutom bebisen alltså ;)"


oprofessionell svarar:
Lätt! Minst tre kalla öl i solen, mosa i mig brieost utan hejd, kunna springa, kunna vara med och spela brännboll och fotboll (leka alltså) & rött vin till rött kött.


Karl G undrar:
"Jag kan ju alltid passa på att fråga klassikern "vilken är din favoritfilm"....

Huuum Kalle-Ponken. Har ingen. Men filmer jag sett massa gånger utan att tröttna är Resiovar Dogs, Stekta Gröna Tomater, Mellancholia, American Beauty, Titanic, Seven, Fucking Åmål, V för Vendetta, Sleepy Hollow, Little Miss Sunshine, Pulp Fiction, Taxidriver... Ja, nu orkar jag inte mer.

Angående lördag. Jag är inte bjuden, inte vad jag vet. Jag är ju gravid och då blir man sällan bjuden på fest. Synd. Jag är lika rolig utan alkohol.


Em undrar:
"Jag undar om du följer några andra bloggar och vilka stora bloggare du ser som hot/inspiration?"

oprofessionell svarar:

O ja! Jag följer skitmånga bloggar! Den här, och den här och den här, den, denna är också jättebra och den här, och så gillar jag den här och denna skitmycket och den. Justeja! Den här och denna får ja inte glömma.

Jag ser inte en endaste blogg på nätet som ett hot. Bloggar man är man beroende av varandra. Inspiration för mig är de jag har länkat, och många många till. Det finns så mycket bra människor på nätet, mycket fler bra än dåliga.


Emma undrar:
"Drömyrke?
Vad heter din senaste spotyfilista?
Vilken är din favoritkrydda?
Storstad eller lansdbyggd?"

oprofessionell svarar:
Men gud Emma. Frågespridning delux.

Drömyrke? Fotograf, DJ, secondhandbutiksägare, frilandsskribent på dagen, superhjälte by night.
Vad heter din senaste Spotifylista? Den heter nått så larvigt som "Ut å gå när man är en inte två"
Favoritkrydda? Allvarligt? Undrar du vilken krydda jag föredrar? Ja-a du Emma. Jag gillar grillkrydda på pommes, peppar i McDonaldsketchupen, red-curry på thaimat, chili i köttfärs, vitpeppar och aromat på makaroner, och vitlök all over.
Storstad eller landsbyggd? Nu satte du mig på plats. Jag vet inte! Jag älskar storstaden och utbudet av saker att göra. Jag älskar människor och affärer och klubbar och höga hus och myllrande gator och cafér och bussar och övergångställen, biografer, konserthallar, gallerior, små inkilade kiosker och shoppingstråk. Men jag hatar att trängas och jag hatar att allt är konstgjort, att barnen inte kan springa fritt och att det finns tiggare och elende.

Jag drömmer om landet för där är det tyst och stort och barnen kan tjuta och gapa och springa sig svettiga på ängar och i skogar. Jag kan ha en trädgård att gå barforta i och ett knarrande trähus som känns sådär självklart hemma. Jocke kan leka med barnen, gå i trasiga jeans och bli brunbränd i ansiktet och på armarna, få håret solblekt och ro i själen sådär som jag bara tror att han kan få på landet. Vi kan sitta på altanen och dricka vin med glödlampor i girlang över huvudet på kvällarna, vi kan cykla till affären på grusväg och vi kan bada i ån som rinner förbi. Men jag vet att jag skulle vli trött på attityden på landet, på folket som bor där, på att det är långt till allt att det inte finns något att göra halva året och att det är bökigt att skeppa ut alla ungar på aktiviteter och ett jävla projekt att storhandla. Knivigt.




Fortsättning följer under dagen.