Novell: Natt på hotell Kolibri.

På hotell Kolibri skälver marken. Ljuskronorna kränger och skramlar, vilfåtöljerna i lobbyn borrar hål i golvplankorna av hårt sibiriskt trä i takt med att åren går. Personalens tänder har sakta blivit mindre och mindre av att alltid skavas mot varandra. Och soppa, det är stört omöjligt att servera i matsalen. Inte för att någon äter där heller.

På hotell Kolibri sover eller äter ingen. Hit kommer enbart gifta utan sina makar, ensamma i sällskap, förlovade utan sina ringar med ett mål endast. Alla med hjärtan lika skälvande som hotellet de besöker.

 

När kvinnan med de långa benen och mannen med den mörka rösten ställde sig på det skakande golvet med hennes hand innanför hans vita tröja var de båda uppspelta. En darrande febernatt av kärlek låg framför dem. En dröm länge önskats sann. Med hans snorkiga fru upptagen på annat håll, skulle hon äntligen få linda benen runt hans smärta midja. Få honom glömma både ungar och söndagsutflykter för en stund.

 

Men låt oss åter rikta fokus mot själva hotellet och låta kvinnan och mannen få ut sin nyckel och ta sig upp till andra våning.

Man skulle lätt kunna tro att det är decennier av älskog och åtrå som fått själva marken att vrida sig i återhållen lust och fått hotellet att sensuellt darra. Men anledningen att hotellet skälver, är enbart godstågen som slickar dess mörka tegelväggar som tunga, rostiga ormar med mål åt söder och norr. Men stämningen, den förstärks, sannerligen att den gör. Skamsna fruar, som trippar ut med pumpsen i handen och håruppsättningen som sorgset höstgräs, förbannar dagen efter skakandet som fått pärlörhängen, givna av män utan aning, att kila iväg in under tunga skänkar och stanna där likt lömska och ljusskygga möss.

 

Men dagen då marken slutade skälva kom, och kom gjorde den idag. Tillsammans med den tunge mannen kom den omvälvande stillheten till Hotell Kolibri. Kristallkronornas skramlande skratt upphörde. Stolarna ställde sig tysta på golvet som i vila. En mindre förmögenhet, skänkta av makar, rullade lojt fram ur mörka vrår som för att hälsa stillheten välkommen. Och hotellet höll andan.

Personalen, som inte visste vad de skulle tro, sprang fram till fönstren och drog upp rullgardinerna med en smäll. Men jo då! Där rusade tågen fortfarande ilsket förbi, vrålandes ut i natten. Förvånade ansikten vändes mot den tunge som stod vid nyckeldisken och borstade resdammet av axlarna. Det tunna gråa håret har han uppsatt i en tanig hästsvans vilade långt ner på ryggen och med sig bar han en väska av äldre modell med klistermärken från fjärran. Han pekade på nycklarna, som fortfarande svajade på sina krokar likt generade småflickor som inte visste vad de skulle ta sig för härnäst, och grymtade uppfostrande. Den i personalstyrkan som fann sig först, löpte fram över golven och plockade ner nyckeln till 4:an och la den i hans feta hand.

-         Varsågod, varsågod, direkt till höger innan trappan. Sådär ja. Tacktack! Ha en trevlig natt.

 

Samtidigt som stillheten kom, avtog den febrila aktiviteten i det rum kvinnan med de långa benen betalat för. Hon lät de långa benen sakta glida av hans rygg och hennes andhämtning blev lugn. De stirrade plötsligt förvånat på varandra och blinkade upprepade gånger som om de vore nyvakna.

- Vad gör du, mumlade mannen med sin mörka röst. Vad gör vi här? Kvinnan skakade på huvudet och vände ansiktet mot dörren. Lyssnade en stund på tystnaden och ställde sig sedan upp. Med bestämda steg gick hon över det nu stilla golvet, tog sina kläder i handen och gick helt sonika ut ur rummet, för att varken se sig om eller komma tillbaka. Mannen mindes plötsligt att det var torsdagskväll och att det var dags att hämta yngste sonen från schackklubben. Vad i helvete gjorde han här?

 

Personalen stod uppradade och såg på tåget av gäster som lämnade hotellet. Ingen pratade, kelades eller höll armen om varandra.

- Oordning i allra högsta grad, samma mina ord, viskade en städerska förundrat, medan en kvinna med sin man i andra änden av en mobiltelefon hastar förbi för att hinna till affären och köpa middagsmat innan de stänger.

 

Den tunge mannen stannar hela natten på hotell Kolibri. Rummen står tomma och tysta. När han sedan slänger in nyckel nummer 4:a på morgonen och mödosamt försvinner ut genom dörrarna, far en rysning genom hotellet. Sekunderna senare börjar kristallkronorna att åter fnissa i taket.






Kommentarer
Postat av: Anonym

du skriver helt fantastiskt!

2011-10-22 @ 09:56:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback