ikväll tänkte köra lite uppföljning på tidigare blogginlägg.

Jag fick följande kommentar på mina tankar om barnuppfostran:
"NÄÄÄ vad jag blir irriterad!!! varför i allsindar tänker du genus? Personligen tycker inte att någon tjänar på det där att sudda ut pojkar och flickor?! De gör ju barnen förvirrade! En pojke är en pojke en flicka är en flicka så är det med det! TRAMS!!!"
postat av: icke-genus!

Kommentarer som denna gör mig provocerad å till den milda grad!
Formuleringar som får mitt innre att bubbla över av irritation är "sudda ut" och "En pojke är en pojke en flicka är en flicka..." osv. som om det är så det är. Som om det vore klubbat och bestämt i någon typ av lag.

Jag kan verkligen inte få mitt huvud runt folk som envist hänger sig fast i de förlegade könsrollerna. Som påstår ett en pojke föds med tanken om att bilar är de bästa leksakerna, blått är den bästa färgen och att det är okej att behandla tjejer som lägre stående.
Det är inget som sitter i generna. Inget som sitter mellan benen. Det sitter enbart i huvudet.
Och anledningen till det? Jo, att någon har lärt dig det. Att någon har tränat dig i tanken att det är så det ska vara. Att du ställs i ledet för pojke eller flicka så fort du förlöses. Eller nu förtiden, ibland till och med redan innan det.
Hur många gånger ställs inte frågan till blivande föräldrar om vad det ofödda barnet har, eller tros ha, för kön?

Varför denna vikt vid könet? Varför detta behov av kontroll?

Kan man inte bara få välja själv? Varför tillåts inte barn att testa, känna efter och utvecklas 360 grader istället för åt en enda bestämd väg? Varför ska det vara så ålderdomligt och inrutat? Varför kan inte en flickas alla egenskaper applåderas? Varför är det bara de mjuka "kvinnliga" sidorna som anses vara bra för henne? Varför ska folk höja på ögonbrynen om en 5-årig kille vill ha kjol och långt hår?
Varför kan vi inte vidga vår acceptans för att människor har olika behov, olika uttryckssätt och olika personligheter istället för bara olika kön?

Föds du av någon anledning gay vill säkerligen någon inskränkt jävel vara där och peta. Säga saker som "Det var för att han fick ha rosa och klännig som barn" eller "Ja, hon har ju alltid lekt med pojkarna. Och klänning! Det var stört omöjligt att få på henne..." i beklagande ton och mena på att det är något som påverkats "fel" av vidsynta val. Som om det är något man väljer.
Man är som man är, sen om man fått underlaget och stödet att visa det eller inte är en annan fråga.




Finaste unge!
Du är ju ett fantstiskt barn,
inte bara en flicka.


(Passar på att länka till en genusförespråkare många säkerligen redan känner till.
Jag är på långa vägar inte en lika hard core genusmorsa som astuffa Lady Dahmer, men vi delar åsikter i mycket, det gör vi).