(Det är allt så man får lite premiärnerver).

Men nu skiter vi i det och kör igång.
Jag och mannen i mitt liv kollar rätt mycket på film. Filmtittandet kan faktiskt vara en av få aktiviteter som kanske ökar efter födelsen av barn. Och finns det något härligare än att då och då få flyta in i någon annans värd i två timmar?

Senaste inhyrningen:

Melancholia
Four Lions
Water for Elephants


Recension nr 1 - Melancholia:

Drama/Sci-Fi
136 min

Info: Menancholia är historien om tiden innan planeten med samma namn krockar med Jorden och leder till mänsklighetens undergång. Kirsten Dunst och Charlotte Gainsburg spelar de omaka systrarna Justine och Claire. Vi iaktar hur deras systerskap påverkas av den nalkande katastrofen.

Personlig upplevelse: Alltid lika exentriske Lars Von Trier har här skapat ett mästerverk!  
Jag har svårt för katastroffilmer, men detta är deffenitivt ett undantag.

Det är få gånger jag har påverkats åt så många håll av en film. Övergripande var känslan av klaustrofobisk panik. Personliga tankar angående hotet som närmar sig, och oförmågan att påverka något är omöjliga att värja sig ifrån. "Hur skulle jag reagera?", "Vad skulle jag att min sista stund skulle präglas av; kampvilja, underkastelse eller acceptans"? 

Bidragande orsaker att filmen påverkade mig så är att fotot är mer än fantastiskt, replikerna effektfulla och vackra, skådespeleriet makalöst och relationerna som skildras är både trovärdiga och obehagliga.

Länge efter att TV:n stängts av snurrar exenstensiella frågor i huvudet på mig och Trier lyckas påverka mig med sin vackra och ångestfyllda film.

Känsla: Ångest. Panik. Njutning. Sorg. Insikt. Förståelse.



                                                                       bildkälla



Recension nr 2 - Four Lions.

Komedi/Drama
97 min

Info: I Four Lions får vi stifta bekantskap med ett gäng misslyckade wannabe terrorister. En grupp engelsk-pakistanska män drömmer om martyrdöden och bestämmer sig för att bli självmordsbombare. Vilket visar sig vara skitsvårt om man inte vet hur man ska göra.

Personlig upplevelse: Kontroversiell film som trampar en på tårna.
Det är första gången jag ser en komedi om ett såhär pass allvarligt ämne och frågan "Får man skämta om allt" blir aktuell åter igen. Jag tycker att man få det. Speciellt när man gör det bra. Många gånger ligger jag ner i soffan och skrattar magmusklerna trötta åt filmen. Jag föredrar absolut engelsk, underfundig lågbudgethumor som den här framför fläskiga hollywoodkomedier, (typ Baksmällan och Bridesmaids). Visst har den som de allra flesta komedier sämre partier där det är längre emellan de roliga skämten och historien går lite på tomgång. Men jag tycker att Four Lions får klart godkännt och till och med mer.

Något som bidrar till det är att den visar med humor att terorister också är människor. Förvirrade, hjärntvättade, satta i situationer de inte alls behärskar och kan ha ett gott hjärta med sneda föreställningar om hur världen är. Jag försvarar inte terrorismen, den är vedervärdig på alla sätt, men jag kan helt klart känna med människan bakom en bomb.

Känsla: Underhållning. Bestörtning. Spänning. Förväntan. Förvirring. Värme.



                                                                    bildkälla


Recension 3 - Water for Elephants:

Romantik/Drama
120 min

Info: En omöjlig kärleksaffär utspelat i 30-talets USA. Ung vetrinärstudent (Robert Pattinson) och cirkusartist (Reese Witherspoon) förälskar sig under cirkusträning av elefanter. Det hela kompliceras av att hon är gift med cirkusdirektören, en elak och sociopatisk man.

Personlig upplevelse: Först och främst - tro inte att jag inte försökte.
Jag har varit skeptisk kring hysterin runt filmen länge, men försökte sätta mig utan inställningen att jag skulle tycka den vad dålig. Och första 30-40 minuterna tyckte jag var bra. Men vad hände sedan? Öööh.
Ingenting... Eller? Allt bara flöt på. Den "krångliga" kärlekstriangeln känndes platt, vart lår problemet? De fick inte vara kära, de blev det ändå, slut.

Kärleken till djuren tyckte jag var spelad och övverreklamerad och känslan uteblev. Inte en enda gång blev jag berörd. Eller jo en gång, när en hund pep och såg ledsen ut. Det var pyttelite sorgligt. Annars fanns inget, absolut inget som berörde mig.
Och det handlar inte om att jag inte bryr mig om djur, det gör jag, det beror på att filmen var jätte, jätte, jättedålig.

Känsla: Förväntan. Irritation. Känslan av att vänta på något som inte kom. Förvirring. Besviken. Trött.



                                                                          bildkälla



Så samanfattningsvis: En dålig och två bra.
Godkänt absolut.